Helgen som gick har minst sagt varit väldigt intensiv. Natten mellan torsdag och fredag sov jag dåligt, hade mardrömmar om allt som kunde gå fel. Verkligen allt. Drömde att jag följde med Finaste till invägningen och hängde med henne hela fredagen så när jag kollade på klockan vid fyra tiden så kom jag på att jag skulle Sthlm och att jag skulle varit hos Jakob vid lunch. Jag vaknade helt kallsvettig. Tramsigt men inte destu mindre sant! Drömmar som den hade jag hela natten vilket resulterade i dålig sömn.

På fredag morgon/fm tog jag det lugnt, åt , packade och softade sen körde Finaste mig till Jakob. Vi glömde med andra ord inte att jag skulle till honom. Jag glömde inte heller startbeviset eller pulsklockan eller skorna eller sportbh eller ngt annat. Allt var med! Pussade Finaste och önskade henne en god fight med full sinnesnärvaro och avslappnad.

I bilen upp pratade vi om det mesta, jag, Jakob och Lina. Det var riktigt mysigt och med MÅNGA kissepauser... Vi pratade mycket träning, kommande utmaningar, lopp vi ville göra, hur vi skulle lägga upp loppet på lördagen, mat, hur man bör äta osv osv. Det gick överlag väldigt smärtfritt att ta sig upp och jag fick skjuts till dörren vilken var ovärderligt! Dörren är min brors protdörr jag pratar om.

Uppe hos min bror är jag helt slut. Eller iag väldigt matt och sliten, det tar trots allt ganska mkt att  åka bil långt. Jag sätter mig på golvet när Jakob (min bror denna gången) ber mig kavla upp min tröjarmar och spänna mina muskler i olika vinklar. Sen konstaterar han att det hänt en del med min kropp! Skulle väl vara fan annat om inte alla timmar träning gjort resultat! Vi käkar ute, jag äter en skaldjurssoppa som var stark och god, sen ser vi idol innan det närmar sig läggdags. Jag är så trött att jag har svårt att hålla ögonen öppnar och går och lägger mig vid 22. Messar lite med Fianste och pratar lite med henne och sen kan jag inte somna. Fan! Tiden går och jag ska "snart" upp. Det är inte en bra kombo!

Lördag morgon vaknar jag i tid, äter och fixar det som ska göras klart i sista stund, åker med det planerade tunnelbanetåget som jag tänkt och allt känns bra, ritkigt bra. Fast väldigt väldigt ensamt, tomt som fan utan Fianste. Men vi messar mkt och det känns som att hon är med mig iaf i tanken. Jag lämnar in min väska, tar på mig nummerlapp och chip och känner mig redo, går till startplatsen och till startfållan eftersom jag tänker att där kan jag garanterat fylla på flaskorna i mitt vätskebälte. Det kunde jag inte så jag fick springa som en galning över fältet till vattnet (ca 300m) och sen springa tillbaka. Kommer in ifållan ca 8 min innan start. Taggad och ställer in en bra radiokanal på telefonen och känner mig taggad. Plötsligt går starten och jag är inte riktigt beredd. Men det är bara det att starten går inte riktigt åt det hållet jag trodde den skulle gå så ist för att stå ritkigt bra till står jag sjukt dåligt till. Jaja, det är väl bara att börja jogga och försöka hitta mitt eget tempo.

Första två km vr hemska. Det var sjukt jävla trångt och snudd på hel omöjligt att komma förbi. Första två gick på nästan 13 minuter!! Först efter fem km började det släppa lite så att jag kunde börja springa i det tempot som jag ville. Lugnt och behärskat, ville ju hålla hela sträckan. Loppet gick bra och det var kul med vacker natur men shit i helvete vad jobbigt! Vet inte vad som var värst backarna eller det faktum att jag inte kände mig helt förberedd eller om det var det mentala. Med det mentala menar jag att jag varit väldigt fokuserad på min egen start, på Finastes start på kvällen, på att ta rätt Tbana, skulle jag hinna hem och se Finaste osv osv. Sista tre km ökar jag ngt litet och öka ännu mer sista km för att ge allt sista 700. Var helt fuckad när jag kom i mål. Helt totalt utmattad, mest psykiskt men även fysiskt. Jag var trött i kroppen, hade nog inte kunnat göra det så mkt snabbare än vad jag gjorde (1.35 ?)men jag var helt slut i huvudet.

Jag blir mött av Jakob och hans Lina när jag kommer i mål, ger Jakob lite tips (jag gjorde delar av hans bana), målde upp en värre bild än vad det var (till viss del medvetet) men sa att det var riktigt vacker natur... När de gått ringde jag till Finaste. Jag grät, vad galet andfådd, hade svårt att andas, ont i ryggen och samtidigt såå galet glad över att det var över! Trist bara att hon inte kunde vara där med mig...

Det gick bra att ta mig hem till Jakob (bror) efter loppet, ritkigt smärtfritt och smidigt faktiskt. Väl hemma hos brojjan fick jag mat, vila, snackat lite och druckit. Var så galet törstig! Jag duschade och gjorde mig klar och tog sen taxi till Bromma. Trafikkö, jag blev stressad, rädd att missa flyget. Var på väg att missa flyget!! Fick springa från incheckningen, genom säkerhetskontrollen och till flygplanet. Väl inne på planet satte jag mig långt fram och såg till att min väska kom på ett bra ställe så att jag snabbt kunde få tag på den när vi landade, det gällde ju att skynda sig av planet och fortsätta till Lund!

Planet lyfte ca 5 min före utsatt tid och landade 10min före utsatt tid vilket innebar att jag landade 1730 och inte 1740. Dessa 10min gjorde att jag hade chans att hinna till Finastes fight. Jag springer ur planet, armbågar de andra stackars passagerarna för att komma förbi. Får tag på en stackars taxichaufför som står och röker och säger: Kan du ta mig till Eoshallen i Lund? Öppnar dörren coh sätter mig innan han hunnit fram till bilen. Väl i bilen säger jag att om han kan ta mig till Eoshallen och jag betalat innan 1800 får han 100kr extra. Han gjorde som han blev tillsagd och gasade på rätt bra. 130-140 på 80 väg. Jag blev såå glad när jag var framme och hade betalt till 1753. LYCKA! Nu bara hoppas att Finaste inte hade hunnit upp i ringen. Det hade hon inte, jag hade hunnit! Jag klarade det!!! LYCKA!!

Jag är yber stressad/nervös/taggad/laddad inför Finastes fight och hög av lycka. Minns inte så mkt där i början mer än att jag sprang som en vilsen höna fram och tillbaka, funderade på hur jag skulle få fram informationen om att jag hunit till Finaste så hon skulle veta utan att träffa henne (från det att hon går och värmer till efter fight vill jag inte träffa henne, vill inte på ngt vis äventyra hennes koncentration, samtidigt som VET jag att hon funderade på om jag hunnit eller inte och att hon ville att jag skulle vara där). Dessutom var jag hysteriskt kissig. Haffar Andre som jag ber gå in till henne och bara säga att jag hann. Det gjorde han (jätte tacksam för det) och en liten stund senare sticker Oskar ut huvudet genom dörren och säger att jag inte får komma in. Nänä säger jag eftersom det aldrig en slagit mig att jag skulle gå in och prata med henne när hon ska gå fight! Jag var väldigt noga med att hon inte skulle se mig innan start, var bakom henne hela tiden när hon väntade på att få gå in och sen när hon gick in och var i ringen letade jag upp Fia och Åsa. Jag hann, jag hade gjort det!

Finastes fight var grym, enligt mitt tycke hennes tveksamt bästa fight. Hon såg lugn och avslappnad ut och såg faktiskt ut att ha riktigt roligt. Hon vann med domarsiffrorna 3-0 och jag var stolt så att jag höll på att börja böla, stolt så jag bara satt och smilade och berättade för alla som orkade lyssna på mig att hon som vann precis, det är MIN sambo, min flickvän.

Kvällen till ära hade jag lovat Finaste att ha kjol och klackar, det löftet höll jag (vilket straffar sig igår och i dag). Jag hade en grå halvkort kjol och en ljus skjorta med ränder till och smink. Allt enligt Finastes önskemål (sanningen är att hon verkligen hade valt vad jag skulle ha på mig)! Jag var så sliten i slutet av galan att mina ben skakade och det sved i ögonen, men jag var klar med klassikern och Finaste hade vunnit över Portugal.

Vi gick på efterfesten och firade lite men det blev inte jätte sent, var hemma vid 0200 men då var vi å andra sidan helt jävla döda. Finaste hade ont i sina ben och jag hade ont ungefär överallt. Jag sov tre timmar sen kunde jag inte sova längre. Finaste vaknade också så vi gick in till TV:n, Finaste fick fåtöljen och en stor kudde under benen för att avlasta och en filt på sig, jag hämtade täcke och kudde och så såg vi på film i ett försök att somna. Finaste somnade men inte jag, kunde inte slappna av.

Vi hann se två filmer innan vi stack hem till far och njöt. Jag hjälpte far lite med allt möjligt medan Finaste sov. Väckte Finaste innan vi skulle äta så vi hann gå en liten runda (till bäcken och tillbaka. Eller iaf halvvägs till bäcken) sen efter maten vilade vi lite till och sen körde vi hem. Hände inte mkt mer den dagen och i morse var jag galet sliten när jag gick upp, önskade att jag hade tagit en dag till ledigt. Jobbigt att gå upp när Finaste sover...

Nu är min lunch slut så nu ska jag fortsätta jobba lite. Jobbar det nätta passet 0800-1930 i dag. ÖRK!

Jag gjorde det. Finaste gjorde det. VI gjorde det och vi gjorde det tillsammans fast på var sitt håll!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha, snart har en hel vecka gått, känns overkligt! Som jag har behövt detta breaket och som jag njutit av att bara vara själv och göra det jag själv vill, livskavlite helt enkelt! Testade crossfit söndagen den 16/2, ett intropass. Det var jobbigt, s...

Jag har efter en stunds velande bestämt mig för att göra om denna bloggen från en mer eller mindre renodlad träningsblogg till en mer hundträningsblogg. Denna bloggen kommer i fortsättningen mestadels handla om hundträning  och Floe. Men även en del ...

Har funderat ett tag på en del saker och konstaterar att ju mer jag kan destu svårare blir det. Önskar ibland att jag var helt okunnig och inte visste ngt så jag bara kunde flyta med liksom. Tänker nu främst på djur. När jag var "liten" tyckte jag at...

Det har hänt en del sedan sist, ska försöka komma ihåg alt och få ner det ordentligt i text på ett vis som gör att jag kommer förstå det om ett år. Sen är det ju kul om de som läser min blogg också förstår vad jag menar! haha   Sedan sist så har ...

Ja, precis så är det, plötsligt händer det! Det som händer nu är att jag efter ca ett års uppehåll bloggar igen. Varför det har varit så dött på bloggandet vet jag inte riktigt, finns 100000 anledningar och samtidigt inga alls. Livet hände? Kan det v...