Jag har gjort det. Jag gjorde det. Jag klarade det. Jag överlevde. Helt otroligt, lever ff på ett enormt lyckorus och går bara runt och ler. Känner mig fortfarande oövervinnlig, känns som om jag klarar allt i hela världen. Ska njuta av denna känslan så länge den varar för jag vet att när det väl kommer till kritan kommer jag stå där när jag ska göra vansbrosimmet och tycka att jag är värdelös och idiotförklara mig för att jag sätter mig i sånna situationer där jag måste göra sånt jag inte vill. Men efter loppet kommer jag förmodligen vara lika lycklig som nu. Hoppas det iaf för det är denna lyckan som är anledningen till att jag gör det.

Ska försöka ta det från början...

Lördag morgon och Finaste klarar invägningen utan problem och lagom till vi skulle dra till Scandic och käka ber Toni mig hjälpa till med betalningen så det var abara att sätta sig ner och hjälpa till. Kul att kunna hjälpa till, det gillar jag! Sen filmade jag första fighten (mikaela gick sin första C-fight och vann!!). Sen dömde jag säkert hundra fighter (i verkligheten fight 2-8) innan jag filmade lite igen och sen var det Finastes tur. Jag var så där äckligt nervös inför fighten, var inte ens lönt att försöka dölja det... Första ronden gick till Finaste, andra till Marijeta och likaså den tredje vilket innebär att Marijeta vann. Fan! Men sanningen är att Marijeta har tränat i säkert 8år mot Finastes knappt två vilket innebär att hon har mer rutin och större register på tekniker än vad Finaste har. Men Finaste har en grym fysik ;) Jag önskar att jag kunde skriva att det var orättvist domslut eller att Finaste blev bortdömd eller att Marijeta inte var värd vinsten men det kan jag inte skriva för det hade inte varit sant. Marijeta var den bättre fightern (denna gången!) och därmed värdig vinnare.

Finaste bet ihop bra och bilresan upp till Jönköping gick bra och vi kunde snacka lite, dels om fighten men även om allt som skulle hända (dvs mitt lopp) och om min nervositet. Väl uppe hos Mia bjöds vi på mat och husrum. Åt spagetti och köttfärssås, sååå gott! Hemligheten låg förmodligen i grädden som kryddade köttfärssåsen... Till efterrätt blev det jordgubbar med socker och grädde, så sjukt himla förbaskat gott!!! Jag åt massor och bara njöt!

Söndag morgon kom vi iväg 15 min efter planerat men det gick bra att köra och det var inga problem med att hitta parkering när vi väl kom till Motala. Vi var där så tidigt att det inte var ngn kö till startanmälan och fick bra parkering. Efter startanmälan gick vi tillbaka till bilen, vilade lite, bytte om, satte på nummerlappar på mig. I bilen kraschar jag litta granne så att säga... Jag gråter lite stillsamt och säger att jag ångrar att jag sagt till alla att jag skulle cykla 15 mil och hur i helvete jag ens kunde komma på tanken på att jag som är så värdelös skulle kunna cykla så långt?! Hade jag redan glömt hur det gick i Christianloppet? Hur jag totaldog efter 7 mil?? Finste frågade om jag verkligen menade allvar med att köra hem utan att cykla, om hon skulle starta bilen och börja köra. Jag svarar att om vi gör det kommer jag aldrig kunna leva med skammen att inte gjort det och jag ville klara halvklassikern i år!! Då är det bara att bita ihop och ta dig samman för fan svarade Finaste.

Sagt och gjort. Jag tryckte i mig 1½ banan på väg ner till start (lyckades äta en bruk keso till frulle, bra för att vara mig :) ), pussade Finaste och sen var det bara att cykla. Jag visste att om jag bara klarade de första 6 milen så var det lugnt sen. Första tre var typ uppvärming (i motvind) och sen började den riktiga utmaningen, dvs backarna. Omberget cyklade jag uppför, mellan 80-100 höjdmeter i ngt som kändes som 90graders lutning. Fy fan! Men jag cyklade upp och jag cyklade ner, jag klarade det!!! Tog en lite längre paus när jag kom fram till 6,4mils rasten, vilade knappt 40 min för att ladda inför resterande cykling. Jag åt, gick på toa, drack och fyllde på min väska med vatten. Hittils hade jag druckit två liter och ätit tre släta vita bullar, messat Finaste och berättat hur det kändes och att jag haft motvind de första 6 milen och att jag skulle cykla vidare nu. På väg ut från rasten råkade jag välta en soptunna rakt på en annan tjejs cykel och hennes vattenflaskor. Hon blev inte glad men va fan, det var ju inte med meningen!!

Jag var så glad över att jag klarat de första 6,4 milen eftersom jag visste att det nu bara vara en liten stigning till och sen nästan plant. Jag började cykla men märkte att jag glömt att knäppa hjälmen så det blev ett litet kort stopp för att fixa med hjälmen sen var det bara att cykla. Och som jag cyklade! Det var så otroligt vackert, allt, naturen, vägarna känslan i kroppen. Jag cyklade de nästa 4 milen på 1½tim och med ett stort leende! Det var en sån enorm känsla att bara kunna cykla på, ligga på en bra puls, bra kadens och bara cykla om en hel jävla massa. Rolig väg så det var lite varierande och ingen nämnvärd motvind bara lycka. Jag tänkte att vid stoppet på 10,4 skulle jag ta ett lite längre stopp så det var bara att köra på, kunde vila lite där om jag skulle dö, så jag trampade på. Det var tveklöst de bästa milen jag ngnsin gjort på cykel! När jag kom till 10,4 milpausen så tvingade jag mig att stanna, kissa och dricka och ta två bullar till samt två gel för att inte riskera att krascha helt efter urladdningen de fyra milen som gjordes på 1½tim.

Träffade en tjej som jag hade följe med de nästa tre milen till nästa paus. Det var nog ett av de smartaste dragen jag gjorde på hela loppet. Hon var ganska tjock och jag fick henne att ligga på min utsida och ta större delen av den hyfsat starka sidovinden vilket gjorde att jag kunde spara krafter ;) Vi höll ett tempo på 26-28km/h och det kändes som en promenad i parken, inga porblem med andra ord. Den andra tjejen verkade dock lite tagen när vi kom till nästa stopp.

Vid sista stoppet var det 2 mil kvar till mål, jag stannade 7 min (drack och åt gel) sen stack vi igen men då orkade inte tjejen hålla mitt tempo så då stack jag och ökade tempot ytterligare lite till. Tror jag låg mellan 27-30 sista två milen. Sista 5 km ökade jag ytterligare och låg strax över 30km/h och gav allt de sista 500... Vilken helt fantastisk underbar känsla att klara det OCH kunna öka i slutet OCH känna mig fräsch OCH inte vara helt färdig när jag kom i mål. Jag bara log, total lycka! Vilken enorm vinst över mitt mentala jag! Bäst av allt var att jag klarade det och att jag kände att min kropp ställde upp och arbetade med mig och inte mot mig. Och det var roligt, så otroligt roligt, jag ÄLSKAR att cykla! Dessutom hade jag tur med vädret, det var sol! hehe

På vägen hem var jag så otroligt glad och lycklig, inte alls speciellt sliten i kroppen faktiskt men ganska sovtrött samtidigt som det sved i mina ögon. Jag var vaken större delen av bilfärden hem, halvslumrade emellanåt och log andra halvan :) Det var dock grymt skönt att komma hem och sova i sin egen säng den natten. Var ganska öm i mina knä på vägen hem och halva måndagen men på måndagkväll var det ganska lugnt och i dag tisdag känner jag inget alls i mina knä. Eller jo, lite, om jag typ sitte på huk eller drar ihop benen så det blir "tryck" på knänen kan jag känna mig lite öm annars har jag inte ngn träningsvärk alls, kroppen känns oförskämt bra!

Under hele loppet körde jag med pulsklocka för att se så att jag inte körde på för hårt, ville ju som sagt hålla hela loppet. Efter ngn mil började jag märka på  min andning var jag låg pulsmässigt. Över 83% började jag flåsa vilket innebär att jag är nära mjölksyretröskeln och då var det hög tid att sänka tempot eller höja kadensen. Låg jag under 75% kändes det långsamt och meningslöst men ngnstans mittemellan kändes bra. Snittade på en puls på 73% med det inkluderar ca 1 tim paus och klockan igång. Vid två eller tre tillfällen var pulsen uppe strax över 90% men det var i de tunga backarna och ganska väntat, maxade på 93%. Gjorde av med otroliga 4700 ngt kcal, ganska mkt! Bäst av allt var att jag under loppet kände på min kropp hur det kändes och inte styrdes av pulsklockan utan KÄNDE hur det var. Det i kombination med min träning som jag fått av Oskar gjorde att jag visste hur min kropp skulle reagera på olika påfrestningar, hur det känns när jag är nära "slutet" och mjölksyran UTAN att komma riktigt dit. Körde på gränsen hela tiden och det kändes bra. Just nu finns det inget jag skulle vilja ändra på under loppet. Jag gjorde det på bästa sätt utifrån de erfarenheter jag har och den fysiken jag har. Nästa år kommer jag förmodligen göra annorlunda eftersom jag kommer ha många många fler mil i kroppen.

Total tid: 7.20

Totalt tid på cykel: 6.15

Precis så känns det, och nu då? Vad ska jag göra nu? Ska starta på söndag och kroppen känns ok, även om det kändes helt orkeslöst i morse när jag cyklade, men varför känns det inte ok i huvudet? Är apnervös faktiskt. Riktigt riktigt nervös om sanningen ska fram. Är rädd för att inte orka, för att kollapsa helt och ha flera mil kvar eller att komma lååångt från mitt utsatta mål och den tiden. Pinsamt hade det varit! Jag anser att min totala cykeltid är väl tilltagen och borde inte vara några problem, men tänk om jag kraschar och inte har mer kraft kvar?? Hej alla negativa tankar! Ni var väntade men inte välkomna!

Just nu ser jag mest frame mot att får det gjort och kunna äta ngt riktigt gott med Finaste för att sen komma hem och bara sova. Min nervositet gränsar nästan på rädsla, panikrädsla. Rädd/nervös för att inte hitta dit i tid och jävligt brydd över tiden även om det bara gäller att ta mig runt. Tänk om mina armar stumnar eller händer börjar göra så där sjukt ont som de kan göra när man cyklar långt. Eller om nacken börjar värka och jag inte orkar hålla upp mitt huvud. Tänk om och tänk om... Jag blir knäpp!!!

Kul däremot är att jag imponerade på biträdande rektor med mina magrutor. Det ska jag försöka fokusera på, det som är bra alltså! Det roliga är att det ska bli fler när jag gått ner de sista 4 kg till min målvikt. Sen får jag se om det blir mer som ska ner, just nu är jag tveksam till det men man ska aldrig säga aldrig ;)

Nu har jag endast två timmar kvar innan jag slutar jobba. Får se om jag tar ett pass på gymmet eller om jag bara ska hem och softa och kanske göra lite kolhydratsmat till helgen. På lördag ska jag festa på spagetti och köttfärssås och döma en massa thai fighter. Ska bli kul!

over n out

ps. I dag har jag köpt ett cykelställ så jag kan frakta cykeln därbak på bilen och inte behöver plocka isär den och lägga in den i bilen. Känns bra.

Det är verkligen så det är, det händer inget speciellt men jag har det ganska bra. Är trött och sliten, har inte lust med så mkt. Längtar till klockan ska bli 21 (37min kvar) så att jag kan gå och lägga mig. Skulle tränat i dag, en timme på 65% men jag är helt slut i huvudet. Har jobbat extra i kväll ca tre timmar. Känns bra, eller det känns så himla bra när lönen kommer. Det regnade för en liten stund sedan, det var mysigt och nu lukar det så där härligt rent i naturen, love it. Jag och Finaste fick hjälp i helgen av Martin med lite ved, skönt. När Martin kom hade han med sig massagebänk och Fia och lille Valdemar. Massagebänk=mina vader och nacke fick sig en omgång. Kändes trots all smärta ganska lyxigt att få massage hemma i trädgården, i skuggan... Gissar det är så det känns för Hoollywoodfruarna har det till vardags! För mig är det iaf lyx! Sen blev det en del vedklyvning och mycket trevligt sällskap vilket verkligen uppskattades :)Min träning går bra, känns bra. Har lopp på söndag, 15mil cykel. Ska blir riktigt kul att se hur det går, när det börjar göra riktigt ont. Har Christianloppet i höstas i väldigt färskt minne... Min plan var från början att göra det på under 6 tim men har nu ändrat det till att jag vill göra det på ca 8 tim, varav en timmes paus med fika tillsammans med Finaste. Det borde funka utan att jag cyklar ihjäl mig och så att jag håller hela loppet. Det är ca 2½mil/tim. Jaja, vi får se hur det går, målet är trots allt att bara genomföra det. Att ta mig runt helt enkelt! På lördag ska Finaste gå fight mot Marijeta från MMT (tror et är från MMT iaf). Hon vann SM 2011 i 48. Ganska överlägset om ni frågar mig. De ska som tur är inte mötas i 48 utan i 53. Ska bli sjukt spännande att se den fighten! Finaste med sin grymma teknik och Marijeta med sina fina tekniker. Skönt som fan att jag slipper döma den fighten iaf! Jag kommer dock döma en el del andra, ska bli riktigt kul. Gillar att döma. Dels föra tt det är roligt att döma men även för att jag får ngt att göra, känner mig delaktig liksom. Sverige gjorde precis 3-0 mot Finland!Jobbet funkar bra. I dag på em vågade en annars ganska blyg och tillbaka dragen kille att busa med mig, jag kunde inte annat än att skratta! Blev såå glad över det, har verkligen kämpat för att vinna hans förtroende, känns bra :) Kan dock inte låta bli att önska mig antingen ett lärarjobb eller ett kontorsjobb. Som det är just nu är jag bara så feed up med allt. Tycker faktiskt att det är ganska segt. Detta trots att jag precis varit långledig med fem dagars ledighet. Som jag njutit av min ledighet! Jag ska vinna på triss så jag inte behöver jobba mer än 50% och kan träna och göra sånt jag vill på min resterande vakna tid. Nu är målet bara att hitta rätt lott...Nu är det bara 21 min kvar till klockan är 21. Längtar efter att sova. Hoppas det börjar regna igen så jag kan somna till smattret från regnet. Over n out