Som ni alla vet så lever jag med Finaste och vi har det bra och är väldigt överens vad det gäller barnfrågan men i går såg jag ett program på SVT 1 om barn. Eller rättare sagt, vem som får barn och vilka tillvägagångssätt det finns. Jag har alltid av princip hävdat att om man inte kan få barn  på naturlig väg (man och kvinna) ska man inte ha egna bologiska barn eftersom det finns så många andra barn att ta hand om (adoption, fosterföräldrar osv osv). Därtill har jag alltid ansett att det är tveksamt eller inte ok (har varijerat från dag tilldag) att provrörsbefrukta. Har ansett att homosexuella ska adoptera/fosterföräldrar eller få barn tillsammans med ett annat homosexuellt par. OBS!!! Jag har alltid hävdat att ALLA, oavsett sexuell läggning, har rätt till barn!!! Har dock bara varit tveksam till de olika tillvägagångsätten.

Sista tiden är det många väldigt nära som är gravida, jag jobbar med barn som ska få syskon osv vilket gör att ämnet är ganska "färskt" för mig och när jag dessutom ser det programmet igår börjar jag funderar på allvar, vad tycker jag egentligen?

Jag och Finaste vill inte ha egna barn och till det finns det flera anledningar som jag inte tänker ta upp här, men samtidigt vill jag att det ska vara VÅRT val att inte vilja ha, att det inte ska vara en eventuell lag som säger att vi inte får genomföra en provrörsbefruktning. OM vi överhuvudtaget ska ha barn i vårt hem kommer det vara fosterbarn men tänk om...

Tänk om vi nu skulle vilja ha egna biologiska barn, hur skulle vi då göra? Skulle vi välja en polare till spermadonater eller gå till en bank och välja? Om vi väljer en polare, skulle då han kunna helt avstå från barnet eller skulle det vara delad vårdnad? Skulle det funka att ha delad vårdnad? Hur många, handen på hjärtat, skulle vilja donera sin sperma till en bekant och sen inte ha "rätt" till barnet? Hur skulle man välja donater? Ngn som är snygg och trevlig eller ngn som är smart och välutbildad (ja, jag vet, det ena utesluter inte det andra, men jag tror ni fattar).

Om vi inte vill vara gravida, skulle jag då anse att det är ok med surrogatmamma? Är det moraliskt ok? Skulle jag klara av att ngn annan bar mitt barn?

Frågorna är många och svaren väldigt få och jag vet inte hur jag ska ställa mig till alla frågor, vad jag egentligen tycker nu när det faktistk skulle kunna vara min verklighet. Jag har ju alltid trott att jag skulle leva med en man på landet, ha barn, hund och hästar innan jag var 25 (detta trots att jag alltid vetat att jag är bi).  Nu gör jag inte allt det där, nu lever jag på landet i ett hus med världens finaste person och är lycklig med det men tänk om livet ser annorlunda ut om ngt år? Om vi inte tränar så mkt och skulle ha tid/ork/lust att ha barn??

Jaja, oavsett vilket så är det inte aktuellt just nu, inte på ngt vis men programmet igår fick mig att börja fundera och ifråga sätta mina egna tankar och värderingar. Vad hade ni gjort om det rört er? Vad är moraliskt försvarbart och vad är inte?

Oj, nu är min rast slut så nu ska jag jobba. Kom gärna med tankar och delge mig era värderingar!

Over n Out

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha, snart har en hel vecka gått, känns overkligt! Som jag har behövt detta breaket och som jag njutit av att bara vara själv och göra det jag själv vill, livskavlite helt enkelt! Testade crossfit söndagen den 16/2, ett intropass. Det var jobbigt, s...

Jag har efter en stunds velande bestämt mig för att göra om denna bloggen från en mer eller mindre renodlad träningsblogg till en mer hundträningsblogg. Denna bloggen kommer i fortsättningen mestadels handla om hundträning  och Floe. Men även en del ...

Har funderat ett tag på en del saker och konstaterar att ju mer jag kan destu svårare blir det. Önskar ibland att jag var helt okunnig och inte visste ngt så jag bara kunde flyta med liksom. Tänker nu främst på djur. När jag var "liten" tyckte jag at...

Det har hänt en del sedan sist, ska försöka komma ihåg alt och få ner det ordentligt i text på ett vis som gör att jag kommer förstå det om ett år. Sen är det ju kul om de som läser min blogg också förstår vad jag menar! haha   Sedan sist så har ...

Ja, precis så är det, plötsligt händer det! Det som händer nu är att jag efter ca ett års uppehåll bloggar igen. Varför det har varit så dött på bloggandet vet jag inte riktigt, finns 100000 anledningar och samtidigt inga alls. Livet hände? Kan det v...