Ny vecka, nya tag. Nu har jag bestämt mig, no more syndande på en månad! JAg har som sagt itne varit helt nöjd med min vikt och har syndat lite i helgen MEN nu är det slutemd det. I dagoch fram till nästa löning blir det allvar, jag ska verkligen försöka att inte tillåta mig synda i tid och otid utan göra så rätt jag kan och se vad som händer. Inte så mkt för vikten i sig faktiskt men för att se hur det påverkar min kropp och min träning. Som ett experiment ungefär. Sen förväntar jag mig också att det kommer ge utslag på vikten, men som sagt just nu är det faktiskt inte det viktigaste.

I dag är det måndag och min planeringsdag. I vanliga fall brukar jag tycka att jag har all tid i världen på min planeringsdag och att jag hinner med allt utan problem. Så är det  dock inte i dag. Känner mig lite stressad över allt som ska hinnas med så det är väl bara att ta tjuren vid hornen och sätta fart.

Helgen var lugn, lite för lugn faktistk. Blev lite lätt uttråkad av att inte ha ngt att göra. Finaste hade feber natten mella lördag och söndag så henne hade jag inte ngn nytta av i söndags...

Jaja nu åka och fixa saker till mitt fritids! Over n out!

ps. Bara så det inte blir ngt missförstånd så var det en käftsmäll med värme och omtanke som uppskattades..

Besvikelse och käftsmäll, jag så kan man nog säga om dagens upplevelser. Eller ska jag säga upplysningar?? Denna helgen har det blivit en hel del syndande och kanske inte världens bästa mat men jag har njutit. Eller nä, inte ens det har jag gjort. Däremot har jag gjort min livs första chili con carne och det blev sjukt gott! Jag och finaste har numera en ny favvis rätt :) I morgon ska jag gör en jvla massa mat så vi har för hela veckan, ska bli skönt! Om vi bara har maten klar går det lätt att äta rätt också...

Min stora besvikelse i dag är  min vikt och min stora käftsmäll blev jag tilldelad av fightern Åsa Lempert. Nu menar jag inte bokstavligt talat utan bildligt talat. Jag blev riktigt ritkigt leden när jag ställde mig på vägen i dag, jag hade gått UPP nästan ett kg sen söndags. Inte det man vill se när man försöker göra träning ochmat "by the book" och jag började nästan böla på thaien. Sorgligt men sant! Messade Åsa som förklarade att nu får ajg inte stå på en våg på iaf en månad och sen ska jag fokusera på min träning oc äta rätt, att må bra och fokusera på vad det är jag vill ha ut med min träning, viktminskning eller tävlingsresultat? Vidare förklarar hon (vilkt jag egentligen visste men inte trodde gällde mig) att muskler väger mer än fett. Att jag minskat lite i volym är jag övertygad om eftersom jag märker skillnad på mina kläder och därför blev chocken stor när jag såg att vågen sa tvärtom. Åsa förklarade helt enkelt att jag börja sätta muskler, vilket väger, och att de förmodligen binder lite extra vätska nu när de är lite ömma och börjar vakna till liv. Så det vara bara att torka tårarna och lova dyrt och heligt att inte stå på vågen på en månad och släppa min vikt för ett tag. Så vid nästa löning kommer jag rusa till Thaien och väga mig, men inte innan dess! (Lovade dyrt och heligt att iaf försöka hålla en månad)...

Vidare har Finaste fått figt i Tyskland i mars!!! Tjohoo! Gissa om det ska blil spännande och gissa vem som kommer vara apnervös... Haha

Nu slappa lite innan det blir sängen och sova. I morgon tänkte jag ut en lång runda med Laika innan frulle. Hoppas jag kommer upp i tid och får tummen ur röven... ;)

I dag,nu på morgonen, har jag genomfört det tveklöst jobbigaste träningspasset jag gjort. Egentligen borde det inte varit så tungt, jag har sovit bra, ätit helt ok men shit vad tungt det var! Gjorde 45 min SS, 80%, på cykel. Borde inte varit så tungt eller jobbigt men efter ca två minuters uppvärmning började jag titta på klockan och undra om det inte var över snart... Förmodar att det är för att benen var lite stumma efter gårdagen träning. Det vara jobbigt att genomföra, att tvinga benen att göra det jag bad dem om. Jag svettades mer än på väldigt väldigt länge, det rann på armarna! Gillar visserligen att svettas ordentligt när jag tränar men tycker inte riktigt att min svettning var i propotion till vad passet skulle vara. Jaja nu ä r dte gjort och jag har ätit lite och ska in i duschen.

I dag är dte jag som har fredagsfikan på jobbet så igår kväll gjorde jag över 100 små chokladbollar som står i kylen, gissa om jag skulle kunna tänka mig att sitta med fatet i famnen, dricka varmt the och se en film. Inte alls sugen på att göa mig klar till jobbet. Tycker för övrigt att helgerna borde iaf vara tre dagar! På två dagar hinner man inte ta det lugnt. Vidare tror jag att jag är på väg att få ögoninflammation, mitt öga var helt igenkladdat i morse, fick knappt upp det och är rött och svider. Måste läsa på lite mer om det så jag vet mer om symtomen och sen ta det från där.

Nu dusch!

Jag kan inte låta bli att förundras över mitt jobb. Får en kallsup, berättar om den och plötsligt står det en massa kolleger runt om mig och stöttar och hjälper mig framåt. De flesta har (tyvärr) varit med om det jag grejar med nu och då är det skönt att ha dem bakom mig, som stöttar. Dessutom står ledningen bakom och anser att jag gjort rätt. Men varför är det då så tungt just nu om jag gjort rätt? Lever på kommentaren från ett ganska oväntat håll: Du är inte ensam Stine, du är inte ensam. Tänker ofta på den meningen och den värmer så otroligt mkt. Tack! Jag konstaterar än en gång att det finns en del riktiga guldkorn här bland personalen!

Och det var det för denna gången.

http://tv.expressen.se/galna%2Bklipp/1.2301561/natstorm-mot-brutal-bebis-yoga

Länken ovan behöver inte förklaras mer än att den är det vidrigaste jag sett...

Vad är det som händer och sker? Jag fattar inget alls. Bränne, sågning, missförstånd, mys, sorg, chock, lögner, mistolkningar, frossa i onyttigt, intervall, glädje och softa. Det var min helg.

Jag har fått en del kommentarer ang mitt föra blogginlägg. Det är så här att jag inte på ngt vis känner att jag är förmer än ngn annan elelr att man måste träna och vara aktiv för att leva ett bra liv. Inte alls. Jag har läst mitt inlägg igen och tycker faktistk att jag poängterar att det är jag som har problem och att det är jag sm har en fobi.En fobi sm jag har haft hela mitt liv, så länge jag kan minnas. Jag har altlid varit mer eller mindre aktiv och rört på mig. Kanske inte alltid gått på gym men alltid rört på mig. Jag har tydliga anlag för att gå upp vikt oc därför passar jag mig maniskt, kanske överdrivet mkt.

Det är även så att jag vet att en del inte kan rå för att de är direkt överviktiga, det kan finnas sjukdomar och medicinska förklaringar till varför man går upp i vikt. Det säger jag inget om. Det jag har reagerat på är att om man har haft  "allt det där" att man itne vill hålla kvar vid det. För mig är det ett mysterium!

Åter igen är det inte ngn personlighet eller hur man är som människa jag vill klanka ner på , det är bara det att jag inte förstår. Och helt ärligt, kan ni sm läser detta säga att ni aldrig tittat på ngn och reagerat mer eller mindre negativ? Oavsett om det rör sig om tjocka människor eller håriga ryggar eller ojämna tår eller vad det nu är man reagerar på? Varför är det så fel att jag skriver om ngt som jag har svårt med bara för att det rör sig m fett? Det är inte sunt att vara fet, så enkelt är det. Jag dömer inte jag förundras och förvånas och gillar inte.

Som jag även skrev i mitt förra inlägg så är jag itne smal, inte igår och inte för 10 år sedan. Jag har kurvor, så är det bara. (Även om jag inte är jätteförtjust i min loveshandels så finns de där...) Det handlar inte heller om mulliga människor utan direkt överviktiga som har en stor övervikt (i min värld är stor övervikt när man har 15kg för mkt ur hälsoperspektiv).

Nu är min rast slut och jag ska ha lektion, måste rusa. Får se om jag släpper detta helt nu eller om jag återkommer till ämnet, beror lite på responsen.

Innan du läser vidare ska du som läser veta att detta är mina tankar om andras kroppar, INTE ngns personlighet. Det är inte riktat mot ngn speciell även om det är så att jag pratar om vänner på FB. Jag har tagit FB-vänner som exempel eftersom det är folk där som jag har kännt sen jag var liten vilket innebär att jag har ngt att jämföra med.

I dag har jag (som vanligt) tillbringat en hel del tid på FB och då bla tittat på vänner och deras familjer. Då är det vänner från första klass enda fram till högskola och jag kan inte låta bli att förvånas. De som känner mig som liten vet att jag aldrig varit så där jätte smal, jag har alltid haft kurvor, inget fel i det men så är det. Mina vänner på FB är en del som alltid varit smala och snygga utan att behöva träna eller göra ngt vettigt. Visst har de säkert tränat lite ngn gång i veckan men inte mer (mig veterligen) och hur ska jag säga det, det syns dag! Som en del har "förfallit"! Tjejerna ar blivit mammor och killarna pappor med tillhörande mage. Dock måste jag säga att killarna är i "bättre skick" än vad tjejerna... Fy fan, måtte jag aldrig bli sån! De som nyligen blivit mamma, klart att de är "runda" eller vad jag ska kalla det men det är ju inte så konstigt. Det är bara det att en del var inte ens "i form" innan de fick barn! Jag är chockad!

Jag personligen är livrädd för att "förfalla", att bli tjock och otränad. Livrädd, inte lite rädd utan panikrädd för att bli tjock, så är det bara. Nästan som en fobi faktiskt. Förmodligen mest jobbigt för mig men det är så det är. Önskar ibland att jag inte var så hysterisk med min kroppsfixering, oavsett om det är min eller andras. Oavsett vilket undrar jag nu om jag är en ond människa som tänker och känner så inför mina "vänner" på FB. Jag känner mig ganska ond, ännu ondare nu när det har kommit ner på papper men det är ff så jag tänker om det hela. Inget jag är direkt stolt över, tvärtom men nu vill jag höra era åsikter. Raka rör.

Vidare gick träningen helt ok i dag när jag väl kom dit... Jobbigt i början och jag svettades som en gnu och det gjorde ont i början pga min underbara träningsvärk.