Nu har det gått mer än en vecka sen jag började känna mig kass och jag är ff inte bättre. Eller på vissa plan är det bättre på andra beydligt sämre. Jag är bättre så till vida atg itne har ont i halsen och har inte hostat blod på hela dagen. Febern har också  nästan helt gett med sig men ajg har å andra sidan sovit lika mkt per dyng som jag i vanliga fall gör på två- två och ett halft dygn... Ska försöka få läkartid i morgon och se vad de säger. Det gör ont när jag drar djupa andetag, ont när jag hostar, hel stopp i näsan osv osv. Börjar bli trött på detta nu. Ska vara tacksam om jag klarar dömma på lördag som det är nu, orkar itne ngt. Det är en pärs att ta mig till och från toa (ca 15 m tur och retur...). Träna kommer jag inte göra på hela veckan och förmodligen inte fören i slutet av nästa veckan, och det om jag har tur! Skönt att ha Finastes fight på lördag att se fram emot. Och att jag ska döma för dörsta gången :) Det ska bli kul! Tjohoo!

mkt mer än så har inte hänt. Nu ska jag se en film till och sen ta det lugnt till finaste kommer hem. Längtar.

Over n Out

Jag har under min tid med hästar hört uttrycket en ponnymamma och inte funderat så mkt mer på det. Kanske hur lyckligt lottade ungarna med ponnymammor är eller att det är stor risk att de blir bortskämda snorungar. En kollega till mig har en ponny ihop med sin dotter och hon brukar berätta att när hennes dotter är hemma agerar hon ponnymamma. För er som inte vet vad det är så är en ponnymamma den förldern som kör barnet till stallet, fixar allt, verkligen ALLT, medan ungen rider. Med allt menar jag mockning, tar fram utrustning, fixar mat till hästen tar hand om hästen efteråt medan dottern/sonen äter lite fika. Ungefär så är en ponnymamma för mig. Vidare är det ponnymamman som kör barnet fram och tillbaka till alla träningar, till klubbmöten och allt vad det nu kan tänkas vara. Allt för att barnet ska få det så bra som möjligt. Jag har aldrig riktigt kommit underfund med varför en förälder står ut med att vara en ponnymamma men det har min kollega förklarat för mig. Hon berättar glatt och med stolthet att i helgen har hon varit ponnymamma! För henne verkar det vara ett privilgium att få dela allt detta med sin dotter. Hon är dock noga med att förklara att hon vill göra detta och att dottern utan probelm klarar sig utan henne i stallet.

Anledningen till att jag tar upp detta ämnet är för att jag har börjat känna mig träffad, fast inte som mamma utan som flickvän. Jag gör allt för Finaste. Jag handlar, lagar mat, fixar och trixar, masserar fötter (som jag verkligen hatar), har tom köpt en bok om zonterapi för att testa det, är med på träningar ibland, är alltid nyfiken på hur träningen har gått, hur hon mår, hur vikten är, hur jag kan hjälpa henne på ett bättre sätt, försöker att alltid vara där för henne vid fighter, skulle inte ha ngt emot att vara mer delaktig i klubben eftersom den är viktig för henne. Tar semester utifrån våra tävlingar, ändrar mitt schema så jag kan vara där när hon ska ladda för fight, fixar hennes hår inför fight (vi har börjat få en "ritual" innan fighter), går upp tidigt inför träningar och fixar hennes hår för hon vill testa hur den eller den frisyren funkar i fight.

Allt detta gör jag med glädje, för jag vill vara delaktig i det som är viktigt för henne, vill dela hennes upplevelser med henne, dela nervositet och känslan efter fight (själva uppladdningen låter jag helt till klubben för de kan thai och det kan inte jag, skulle aldrig ens antyda att jag kan ngt om det.) För mig är det så otroligt viktigt att få göra detta för henne för jag vet hur mkt hon uppskattar detta och vet hur mkt det underlättar för henne i hennes vardag. Till saken hör att hon gör samma sak för mig, utan att tveka. Vi är ett team helt enkelt.

Jag vet att jag är viktig för henne och att min åsikt spelar roll. Fick det väldigt klart förklarat när hon frågade mig här om dagen om hon kunde få byta låt. Nej snälla, ,kan jag inte få höra bara denna låten? Kan jag inte få byta låt? jaja, ok säger jag och börjar byta radiokanal när hon avbryter mig och säger att hon pratar om sin introlåt! Hahaha jag bara skrattade! Självklart! Byt du hur mkt du vill, det är inte för mig de spelar låten utan för dig, blev mitt svar. Visst nu har hon gått in ett par gånger med "vår" låt och jag blir jätte rörd varje gång jag hör den låten men det är som sagt en låt som ska passa Finaste och inte mig. I det läget är jag helt ointressant. Men hennes fråga fick mig att föstå hur viktig jag är för henne (och ja, jag bölade när det gick upp för mig...) och jag tror mitt svar fick henne att förstå hur viktigt det är att det är bra för henne.

Om ni läst så här långt får inte inte tro att Finaste styr mitt liv eller att jag är utnyttjad på ngt vis. Jag är en toffel, inget snack om det MEN jag är stolt över det, stolt över att få finnas där för henne. Stolt över det och hon gör samma för mig. Hon stöttar mig otroligt mkt, blir inte arg när jag väcker henne på natten för att jag fryser i febern och tvingar henne värma mig eller när jag ber henne fixa mat till mig. Hon gör allt det där för mig, preis som det jag gör för henne. Eller nä, inte samma sak exakt men andra saker som jag behöver hjälp med. Hon är inte ett bortskämt barn med en överbeskyddande ponnymamma utan hon är en grym fighter som har en flickvän som stöttar och puschar och hjälper till och underlättar vardagen. Hon tar mig ALDRIG för given, sällan hon ber mig om ngt, det är ofta jag som erbjuder mig och jag är inte rädd för att be om gentjänster.

Som sagt vi är ett team, ett starkt team som kan nå långt tillsammans. Linda, det är du och jag mot världen och du är det bästa som finns!

Tror inte det är ngn som missat att jag har haft en minst sagt tung period nu ett tag. Ca 2½vecka närmare bestämt. Förvånad över hur mkt det har påverkat mig att jag (som jag ser det) svikit Linda genom att inte kunna följa med till Tyskland samtidigt med en hel del andra saker har varit tufft att hantera. Jag har iaf slutat gråta och äter utan kväljningar och inre strider men har ff kvar det där dåliga samvetet när jag har ätit. Men det kommer gå över, det hoppas jag! På loppet av en vecka gick jag ner nästan 4 kg! Det är ju onekligen i klass med Biggest Loooooserr... MEN jag åt mina fem-sex mål varje dag, det vara bara det att jag åt väldigt lite vid varje mål... Jaja, nu är jag mindre i volym och inga jeans sitter snyggt längre, men det blir inga nya fören det är ytterligare iaf 3kg till som försvunnit!

Thaiboxnings-SM gick i helgen i varberg och jag och finaste var där. Det var sååå sjukt många bra fighter och en del oväntade som vann, kul! Dessutom mådde jag och finaste bra av att få lite kvalitets tid ihop, bara hon och jag. det var super! Vi pratade mkt och skrattade en hel del och var osams lite, precis som det ska vara! Bäst var nog resan hem när vi satt och pratade i bilen. Det var så mysigt och precis som förr, innan jag fick min break down och innan Dresden. En del saker kom upp, en del meningar blev sagda och plötsligt försvann mkt av det som gjort att jag mått så dåligt! Söndagen efter SM var sååå härlig! Det var ajg och finaste och inte ngn tid att passa, ingen stress, bara hon och jag. Kan inte förklara i ord hur mysigt/skönt/väl behövt det var. Vi fick gjort mkt, städat, umgåas, fixat lite med mat, tvättat, sett film, inom hennes föräldrar en snabbis. En bra dag helt enkelt.

I torsdags i förra veckan hade jag en het date med Oskar på RF gym. Det var nog det snabbaste och tveklöst det positivaste möte vi haft. Oskar var nöjd med mina träningsframsteg och vi vörjade lägga på lite vikt på de flesta övningarna plus att jag numera får lov att "gå ner hela vägen" i raka marklyft (fick bara till knäna innan) och ska numera göra en mer rep på mina upphopp! NICE! dessutom sa Osakar att det börjar synas på min kropp att jag tränar. Kan man få bättre komplimanger av sin tränare?

Mina kolleger på jobbet har varit helt fantastiska nu när jag mått kass. De har brytt sig så ärligt och uppriktigt, kramat och stöttat när jag har bölat/haft det jobbigt. Så enormt tacksam för det. Mikaela har också fått ställa upp. Visserligen på "order" (svårt att göra det på annat sätt över nätet) men med bra resultat. Hon sa så fina saker och det kändes bra då Mikaela förmodligen inte har "osanning" eller "oärlig" i sitt ordförråd! Tack!

Helgen blir till att spendera hemma hos Finaste och fixa lite i trädgården och laga mat och njuta av varanda och Laika. Ja, en del träning blir det ju naturligtvis också!

Detta var en snabbgenomgång av vad som hänt sista veckan och jag lovar att försöka bli bättre på att skriva mer kontinuerligt.

Over n Out

Visst är det väl inte bara jag som har skitdagar eller skitperioder? Jag har som jag skrivit innan haft det lite tungt ett tag men nu får det fan vara nog! Känns som varenda jvla människa i hela världen är sur på mig eller iaf missförstå mig och/eller inte vill förstå mig (jag vet att det inte är så, men ni fattar känslan). Borträknat Finaste, hon kämpar på med mig och är ett stort stöd. Utan henne hade jag förmodligen varit sjukskriven om jag ska var helt ärlig...

Jag skulle helt ärligt vilja konfrontera de som jag inte tycker om eller som jag anser har gjort mig ont, men vet samtidigt att det är bättre att svälja och titta åt andra hållet eftersom eventuella reaktioner skulle bli så mkt värre för mig och de som betyder ngt i min omgivning och det vill jag inte riskera. Observera att jag skriver i plural då det är inte bara en och det är i olika sammanhang...

Jag skulle vilja skrika, spotta, svära, slå, hata, vara elak, förstöra och bete mig så som ett tjurigt litet barn skulle göra. Tur jag inte är ett litet barn utan en vuxen kvinna som ist för att göra allt det där, låser in sig på toa i 20 min och tjuter så tårarna sprutar a la Bamse världens starkaste björn. För säkerhets skull tjuter jag ordentligt iaf två gånger på jobbet så att jag är säker på att jag gör det ordentligt. För att vara ytterligare säker på att ingen missar ngt får jag problem med maten, svårt att äta. Ganska svårt att dölja det när det är mellis med barnen på fritids. Hade med mig lite keso och bär till mellis. Jag tuggade, tuggade, tuggade om, fick kväljningar, var på väg att spy men försökte låtsas som om inget var fel. Som tur var var barnen väldigt pratiga och underhöll sig själv. Skönt! Tror inte jag gråtit så här mkt under så här pass lång period sen mor dog. Gråtit mkt mer nu än vad jag gjorde när jag fick avliva min älskade Shellac eller när jag var tvungen att flytta från slottstaden...

Har pratat mkt med Finaste och hon är bäst, så är det bara. Som jag ser det så är det enda possitiva med detta att jag kommer komma ut ännu starkare och en hel del smalare. Och det är ju inte fy skam även om jag just nu känner att det är ett dyrt pris att betala... Har dessutom fruktansvärt ont i huvudet och helt omotiverad till att jobba till 1930 i dag. Det suger! Men det är som en nära vän säger, Det är bara igenom och ut på andra sidan...

Nog med galla, nu kan det bara bli bättre! Nu ska jag försöka tvinga i mig lite mat innan det är dags att jobba vidare.

Over n Out

Finaste kom hem i natt, skönt. Hon verkade helt ok och väldigt glad, nu är det bara jag som ska rycka upp mig. Precis som jag skrev igår så var jag nog mest depp för att jag var trött för idag känns det bättre. Otroligt vad lite (totalt 3½tim) sömn kan göra. Lägg där till att jag är nyduschad och gått ner 1,6kg sen i lördags morse... Ska frsöka ta en halv semesterdag i dag så jag kan komma hem till Finaste och umgås innan jag ska jobba extra i kväll. Hoppas det funkar.

Har inte gått så bra med min städning i dag. Fick gjort det viktigaste men har en hel del kvar... Dagen har varit upp och ner, ner och upp.

Var hos Linda (inte min Linda utan "den andre Linda") i dag med Laika. Laika var jätte duktig och visade sig från sin bästa sida och var faktiskt riktigt social och lät sig klappas i slutet! Det är så otroligt stort att jag kannpt trodde det var sant när jag såg det. Jag och Linda var ute och gick sen stod vi och pratade hundar och hundträning. Lutar åt att jag ska dit igen och försöka lura med mig Finaste så vi kan göra det tillsammans. Då kommer vi inte bara gå en runda utan även träna lite med störning, dvs "den andra Lindas" hund ska vara med och vara lös. Ska bli kul att se hur det går!

Ner har det varit när jag märkt att en del som jag litat på inte är så pålitliga. Förmodligen överreagerar jag eftersom jag är jätte trött och sliten. Sovit och ätit dåligt i helgen. Det där dåliga samvetet av att inte finnas där, har påverkat mig mer än vad jag vill erkänna. Men nu blir det bättre, kan väl inte bli sämre? ;)

Ska försöka ta en halv semesterdag i morgon så jag gkan vara hemma lite med Finaste innan nästa jobb. Saknar henne jätte mkt. Stör mig hur sårbar jag är inför henne, det är jobbigt.

Nu ska jag göra mig klar för sängen så det snart blir morgon och jag får krama min sjukt "guttiga" flickvän

On´O

Iaf i min dröm är det så. Finaste är i Tyskland nu och tävlar och det har gått bra för henne men det visste jag inte natten mellan fredag och lördag. Det var invägning på fredags och det klarade Finaste bra, skönt!Natten mellan fredag och lördag var det av förklarliga skäl ganska nervigt men jag lyckades sova iaf. Eller så här var det, jag kände mig inte speciellet nervös och jag ansåg när jag vaknade att jag sovit ganska bra, trots att jag drömt en hel del. Jag drömde att jag var med i Tyskland och att jag gått flera fighter. Eftersom jag (i drömmen) var en duktig och erfaren fighter så gick jag naturligtvis flera figter. Jag och Finaste tillsammans var grymma, visserligen i varsin viktklass men iaf.

Tänkte inte mkt mer på min dröm förenjag var på gymmet och körde tröskelträning på löpbandet. Det var då jag insåg hur mkt jag drömt! Som ni säkert vet har man armarna lätt böjda närman springer och låter dem pendla i takt med löpstegen, inget nytt med det. Det nya var att jag hade en sån grym träningsvärk i axlar, skuldrerna, triceps... Det var det jobbigaste med hela passet, träningsvärken i armarna! Och värre blev det allt eftersom dagen gick... Kan bara konstatera att med den träningsvärken jag hade/har så hade jag världens grymmaste, mest ogenomträngliga garden som finns! ;) haha På lördag kväll när jag skulle ta på mig jackan för att köra hem från Åsa var jag så öm att det var jobbigt att ta på mig jackan... PINSAMT!

I torsdags gjorde jag inte så mkt efter jobbet. Hängde med Åsa och gick en prommis med henne och Velvet, lade mig tidigt. Fredags jobbade jag och körde sen direkt på "anställningsintervju" för att passa barn. Ett extra jobb alltså. Två tyska läkare som behövde lite hjälp i veckorna, så som allt ser ut nu är jobbet mitt och jag fick bra betalt med början tisdag nästa vecka. Skönt med lite extra pengar! Behöver inom en rimligt snar framtid köpa lite nya tränings kläder, skor osv osv.

Igår lördags var en av de mest nervösa dagar jag ngnsin upplevt! Gick en hel dag och väntade på att Finaste skulle höra av sig och berätta hur det gick i Tyskland. Visste på ett ungefär när hennes första fight skulle börja men det var också allt. Första fighten vann hon! Tjohoo!! STOR glädje! Sen skulle hon gå en fight till om ngn timme= apnervöst igen... En fight med en tjej från Turkiet. Tyvärr förlorade Finaste den fighten, men hon fick jätte mkt beröm av tränare och coacher :) Jag sitter här hemma i Sverige och är stolt som fan över min flickvän, hon är GRYM!!

Det är först idag som jag för första gången vågat messa först, annars har jag hela tiden varit nog med att vänta på hennes mess, allt för att inte störa henne i hennes uppladdning och förberedelser. I dag har vi messat lite och när jag googlade hennes motståndare i andra fighten så visade det sig att det var en tyska som vann tyska mästerskapen i fjol och har bara vinster (en KO) med sig in. Det hade visserligen Finaste också men känns som om den andra tjejen hade fler figter i kroppen än Finaste. Enligt hennes tränare hade henens motståndare 40-50 (!) fihgter mot Finastses då fyra...

I dag har jag tagit det lugnt och städat lite, har dock mkt kvar! Tänkte försöka få gjort lite här hemma i min lgh nu när Finaste är borta och jag är här en hel helg. Vi är ju annars bara här på vardagarna och på helgerna hemma hos Finaste på landet. Som ni säkert vet så lägger vi mkt tid på träning och jobbar full tid vilket leder till att det inte blir så mkt gjort här hemma som borde gjorts. Tyvärr. Jag (vi?) hatar att ha det så här men samtidigt så är det så att vi är helt slut när vi  kommer hem från träning och jobb så då är det bara att kasta sig i säng.

Längtar galet efter att Finaste ska komma hem. Är uppriktigt förvånad över hur mkt jag har saknat henne. Samtidigt så låter hon så glad oc lycklig på sina mess och jag unnar henne verkligen denna resan med klubben och fighter. Vilken erfarenhet!I kväll/natt kommer hon hem och det ska bli så mysigt att få umgås och få berättat allt om Tyskland!

Over n out

Sitter här i min ensamhet och drömmer mig bort. Fast jag är inte ensam, Finaste är här men vi är upptagna med helt olika saker. Hon fixar med musik och sånt inför hennes Tysklandresa medan jag sitter och drömmer mig bort med hjälp av internet. Finns så mkt som jag skulle vilja göra och ha! N'sta år tänkte jag kosta på mig en vecka på Kanarieöarna för att träna triathlon! Borde inte bli så där panikdyrt men kommer nog landa på ca 8000 men det inkluderar resa, hotell, tränare, tillgång till cykel samt bassäng för simträning. Hade varit sååå grymt kul! Men som sagt, nästa år...

Har börjat luska lite i var och hur man gör för att kolla upp maxpuls, mjölksyretröskel och kroppssammansättningsmätnings undersökning. Det sistnämnda kostar 320 och görs på I.M.C här i Malmö. Kan vara värt priset så jag slipper nojja mig över vikt, fettmängd osv. Kanske mest intressant för Finaste men iaf... Det andra ska jag ringa en kvinna på Umas om i morgon. Ska bli kul att höra hur det går till oc vad det kostar. Anledningen till att jag vill veta det är för att jag tränar snudd på uteslutande med pulsträning, dvs min puls bestämmer hur fort jag ska springa osv, "allt" Oskar gör är skriva på vilken puls träningen ska ligga på.

Vidare tittar jag på olika tillbehör till min telefon och till min iPod. Skulle vilja köpa handsfree till min tele som jag kan ha när jag tränar till min iPod och hörlurar som stannar i öronen när jag springer. Vidare skulle jag vilja ha högtalare så att jag kan lyssna på min musik "på riktigt" och inte bara genom datorn.

Som sagt, mkt jag vill ha och det är ok att drömma. Hoppas på bra besked i morgon från kvinnan på Umas så att jag kan få det kollat ordentligt. Hade varit kul! Tror nämligen inte att min maxpuls stämmer med verkligheten eftersom jag under ett träningspass i somras tränade på 102% av min maxpuls...

På fredag ska jag direkt efter jobb på "anställningsintervju" på ett extra jobb. Ska eventuellt passa barn på tisdagar också. Hade varit nice med lite extra pengar då jag lever ganska dyrt... Ja vi får se helt enkelt hur det går med.

Nu ska jag snart äta lite till innan jag somnar. Så nu säger jag Over n Out!