Som ni alla vet så lever jag med Finaste och vi har det bra och är väldigt överens vad det gäller barnfrågan men i går såg jag ett program på SVT 1 om barn. Eller rättare sagt, vem som får barn och vilka tillvägagångssätt det finns. Jag har alltid av princip hävdat att om man inte kan få barn  på naturlig väg (man och kvinna) ska man inte ha egna bologiska barn eftersom det finns så många andra barn att ta hand om (adoption, fosterföräldrar osv osv). Därtill har jag alltid ansett att det är tveksamt eller inte ok (har varijerat från dag tilldag) att provrörsbefrukta. Har ansett att homosexuella ska adoptera/fosterföräldrar eller få barn tillsammans med ett annat homosexuellt par. OBS!!! Jag har alltid hävdat att ALLA, oavsett sexuell läggning, har rätt till barn!!! Har dock bara varit tveksam till de olika tillvägagångsätten.

Sista tiden är det många väldigt nära som är gravida, jag jobbar med barn som ska få syskon osv vilket gör att ämnet är ganska "färskt" för mig och när jag dessutom ser det programmet igår börjar jag funderar på allvar, vad tycker jag egentligen?

Jag och Finaste vill inte ha egna barn och till det finns det flera anledningar som jag inte tänker ta upp här, men samtidigt vill jag att det ska vara VÅRT val att inte vilja ha, att det inte ska vara en eventuell lag som säger att vi inte får genomföra en provrörsbefruktning. OM vi överhuvudtaget ska ha barn i vårt hem kommer det vara fosterbarn men tänk om...

Tänk om vi nu skulle vilja ha egna biologiska barn, hur skulle vi då göra? Skulle vi välja en polare till spermadonater eller gå till en bank och välja? Om vi väljer en polare, skulle då han kunna helt avstå från barnet eller skulle det vara delad vårdnad? Skulle det funka att ha delad vårdnad? Hur många, handen på hjärtat, skulle vilja donera sin sperma till en bekant och sen inte ha "rätt" till barnet? Hur skulle man välja donater? Ngn som är snygg och trevlig eller ngn som är smart och välutbildad (ja, jag vet, det ena utesluter inte det andra, men jag tror ni fattar).

Om vi inte vill vara gravida, skulle jag då anse att det är ok med surrogatmamma? Är det moraliskt ok? Skulle jag klara av att ngn annan bar mitt barn?

Frågorna är många och svaren väldigt få och jag vet inte hur jag ska ställa mig till alla frågor, vad jag egentligen tycker nu när det faktistk skulle kunna vara min verklighet. Jag har ju alltid trott att jag skulle leva med en man på landet, ha barn, hund och hästar innan jag var 25 (detta trots att jag alltid vetat att jag är bi).  Nu gör jag inte allt det där, nu lever jag på landet i ett hus med världens finaste person och är lycklig med det men tänk om livet ser annorlunda ut om ngt år? Om vi inte tränar så mkt och skulle ha tid/ork/lust att ha barn??

Jaja, oavsett vilket så är det inte aktuellt just nu, inte på ngt vis men programmet igår fick mig att börja fundera och ifråga sätta mina egna tankar och värderingar. Vad hade ni gjort om det rört er? Vad är moraliskt försvarbart och vad är inte?

Oj, nu är min rast slut så nu ska jag jobba. Kom gärna med tankar och delge mig era värderingar!

Over n Out

Jag vet inte vad jag ska göra med vissa saker i mitt liv. Vill helst bara säga hejdå och gå på semester och komma tillbaka med en ny kropp som inte gör ont. Var och blev rättad i ryggen i fredags och hade träningsförbud hela helgen. Eller ja det är itne riktigt sant, jag fick springa i bassäng om jag hade typ flytring. Det var jag inte sugen på alls. Jag är så kass i ryggen att om jag inte får rätt på det nu kommer jag förmodligen inte kunna gå om tio år enligt min nya kiropraktiker. Kul! MEN han sa även att prognosen är god även om det fanns mkt att göra. Ca 1½cm skillnad på benen, ca 4cm skillnad i höften och låsningar i svanken, bröstet, nacken och käken. Han undrade hur jag helt faktistk kunnat genomföra Lidingöloppet med tanke på hur jag såg ut. Och jag som sa att jag inte hade ont när jag kom till honom. Det hade jag faktiskt inte heller men märkte på mitt löpsteg att jag började springa snett igen och vet av erfarenhet att det brukar vara höften som spökar. Jag vill som sagt ha en ny kropp!

Vidare skulle jag vilja ha ngn som ser till att jagbara äter det jag ska äta och inte allt annat. Tanken är att börja plocka de sista 4-4½kg som är kvar. Helst ska det vara gjort innan årsskiftet (borde inte vara några problem) så att min nya normal vikt är satt till början av nästa år. Vill gå ner i vikt OCH samtidigt sätta muskler. Ja, jag vet, ganska svårt att få det till att fungera i verkligheten. Ska försöka satsa på lite längre distanser när jag är ute och tränar. Funderar på att ev göra en halvmara den 13 nov och sen vara ledig den 14. Men får se hur jag gör.

Nu ska jag försöka ta mig samman och planera lite till och sen ta mig igenom mresten av dagen. Vill bara hem. Trist men sant!