Har funderat ett tag på en del saker och konstaterar att ju mer jag kan destu svårare blir det. Önskar ibland att jag var helt okunnig och inte visste ngt så jag bara kunde flyta med liksom. Tänker nu främst på djur. När jag var "liten" tyckte jag att jag kunde ganska mkt hästar, många var bättre, men tyckte än då att jag var bra. Sen lärde jag mig mer och mer om hästar och det blev svårare och svårare. Nu tycker jag det är svårt och ser mig som en rutinerad "nybörjare".

När jag skaffade Shellac tyckte och tänkte jag att det kunde väl inte vara så svårt att ha hund. Det är det inte heller, inte som sällskap och i teorin. Den ska till vetrenär ibland, mat två gånger om dagen, motion och kisserundor några gånger om dagen. Men nu har vi en tävlingshund, en hund som vi bägge vill tävla med (mest jag). Jag vill tävla i lydnad och köra utställningar. Sen vill jag arbeta mer med spårningen med en dröm om att lyckas få fram en bra eftersökshund. Linda vill (i den ån hon har tid) köra jaktprov med honom. Ja, vi behöver en hund till!! 

Jag får mkt hjälp av min granne som kan hundar och tävlar själv med sina hundar. Hon har en stor erfarenhet av det mesta (i min värld känns det som att hon kan allt eller har förslag på hur jag ska göra för att komma vidare) och redan första gången jag och Linda träffade henne och hennes man reagerade vi på deras mjuka sätt mot deras hundar och att hundarna var så otroligt väluppfostrade. Jag och Linda var övertygade om att det var så vi ville ha det med vår hund, lika övertyygade var/är vi om att Jeppe is the shit. 

Detta kan verka väldigt motsägelsefullt för den som vet hur Jeppe tränar och är förespråkare för mjuka metoder eller om man är förespråkare för Jeppe och anser att mjuka metoder inte fungerar i skarpt läge. Personligen har jag kommit till den insikten att jag är övertygad om att en kombo är det bästa. Vi har gått många kurser och Jeppe och vi ser det som väl investerade pengar. Vi har en hund som vi kan ha lös och som vi har en stabil grundlydnad på, en hund att vara stolt över! Om det inte varit för att vi vill MKT mer än så hade vi förmodligen varit nöjda och inte gått fler kurser. Men vi vill så mkt mer med Floe! Jeppe är en bra bas att stå på, tror på mkt av hans träningsfilosofi. Vi har läst oss otroligt mkt på hans kurser och är väldigt glada för det :)

Nu när vi arbetar med finliret behövs det där andra, dvs godis, leksaker osv och det är bra, nu är det mer som att spela schack, fundera ut nästa drag för att få bästa möjliga utdelning, inte träna för hårt/länge, hitta motivationen hos hunden, vänta in hundens reaktion på belöningen osv osv. (Mkt med att läsa av hunden hos Jeppe också, men olika saker man läser av då det är olika träningar) Personligen har jag lättre för "Jeppeträningen" då jag har svårt att tramsa och leka och peppa, men gillar även godisträningen!

Har sen vi fått Floe lärt mig så otroligt mkt, har så otroligt mkt att vara tacksam för. Jag har en vän som skyddar mig mot ALLT och som skrämmer iväg tjuvar och andra busar, en träningsvän och underbart sällskap. Jag har lärt mig arbeta med klicker och tycker det är ett underbart redskap. Till lydnadsträning (tävlingslydnad) och till mental stimulans men att det är värdelöst mot en hare eller katt eller vatten... Har börjat kampa lite med Floe för att trissa upp honom och få igång energi innan lydnadsträning och i slutet som belöning. Han älskar det men apporterar ff otroligt mjukt, slår vad om att han skulle kunna bära ett ägg utan att det gick sönder om jag bad honom (måste testa vid tillfälle).

Det svåra är att det inte bara är en metod som fungerar, det är inte svart och vitt som jag trodde från början. Pinsamt men sant, så är det. Tänkte att man bara kan köra ena metoden för att klara allt. Numera tror jag att en kombination av många olika metoder är det ultimata för att uppnå bästa resultat. Nu gäller det bara att komma på i vilket läge jag ska använda vilken metod för att uppnår bästa reslutat! Enkelt va??