Precis så känns det, och nu då? Vad ska jag göra nu? Ska starta på söndag och kroppen känns ok, även om det kändes helt orkeslöst i morse när jag cyklade, men varför känns det inte ok i huvudet? Är apnervös faktiskt. Riktigt riktigt nervös om sanningen ska fram. Är rädd för att inte orka, för att kollapsa helt och ha flera mil kvar eller att komma lååångt från mitt utsatta mål och den tiden. Pinsamt hade det varit! Jag anser att min totala cykeltid är väl tilltagen och borde inte vara några problem, men tänk om jag kraschar och inte har mer kraft kvar?? Hej alla negativa tankar! Ni var väntade men inte välkomna!

Just nu ser jag mest frame mot att får det gjort och kunna äta ngt riktigt gott med Finaste för att sen komma hem och bara sova. Min nervositet gränsar nästan på rädsla, panikrädsla. Rädd/nervös för att inte hitta dit i tid och jävligt brydd över tiden även om det bara gäller att ta mig runt. Tänk om mina armar stumnar eller händer börjar göra så där sjukt ont som de kan göra när man cyklar långt. Eller om nacken börjar värka och jag inte orkar hålla upp mitt huvud. Tänk om och tänk om... Jag blir knäpp!!!

Kul däremot är att jag imponerade på biträdande rektor med mina magrutor. Det ska jag försöka fokusera på, det som är bra alltså! Det roliga är att det ska bli fler när jag gått ner de sista 4 kg till min målvikt. Sen får jag se om det blir mer som ska ner, just nu är jag tveksam till det men man ska aldrig säga aldrig ;)

Nu har jag endast två timmar kvar innan jag slutar jobba. Får se om jag tar ett pass på gymmet eller om jag bara ska hem och softa och kanske göra lite kolhydratsmat till helgen. På lördag ska jag festa på spagetti och köttfärssås och döma en massa thai fighter. Ska bli kul!

over n out

ps. I dag har jag köpt ett cykelställ så jag kan frakta cykeln därbak på bilen och inte behöver plocka isär den och lägga in den i bilen. Känns bra.