Saknar helt inspiration. känner mig nästan lite sviken på ett konstigt sätt. Helt obefogat men iaf. Fast helt obefogat kan det inte vara för då hade jag ju rimligt vis inte kännt så här, eller? Sjukt trött på att alltid vara den som ställer upp för alla andra, vänder in och ut på mig själv för att vara andra till lags. just nu, precis nu, har jag god lust att ge alla fingret, gå min väg, stänga av telefonen ch stänga dörren. Det går dock inte men känslan finns där.

Är barnvakt hos min syter med hennes underbara kids, tur att jag har dem iaf. Som den yngste sa: Stine, du är världens bästa tjej. klamrar mig desperat fast vid en treårings ord för att inte be andra fara och flyga. Trist känsla och jobbigt. Får helt enkelt se om jag i fortsättnign kommer palla ställa upp för andra under förutsättningar som jag inte är helt ok med. Tror jag ska sluta med det. Fast samtidigt gör jag altl av egen fri vilja, för att jag villhjälpa till. Kanske ska fortsätta med det men ta lite betalt? Får se hur det blir i fortsättnignen.

Ibland blir det bara för mkt helt enkelt. jävla skit.

jaja i morgon är en ny dag med nya tag. Bara att kämpa på och ta ett steg framåt och sen ett till. Dessutom vill jag ha en ny bil!!!