Lyrisk eller kanske exalterad är de enda ord jag kan komma på som kan beskriva min känsa efter att cyklat idag! Jag var som bekan skit nervös innan jag åkte ddit, tänkt mkt på det i dag under dagen men hela tiden varit taggad på att det har varit just detta jag velat göra. När jag kommer dit ser jag inte en käft, inte en enda som har en cykel med sig. En massa tjejer som selar fotboll, visst men det är inte riktigt samma sak. Träninge börjar 18, samling 1745, jag var där 1738. Gick ett varv, tänkte att ngn måste ju vara lite tidig så att jag kunde kolla av läget lite innan vi stack ut, men inte en käft. Ringde L flera gånger, behövde bli lugnad, men hon tränade och svarade inte. Jag blev sur när jag inte såg ngn och startade bilen, körde ut från parkeringsfickan (1748) och då händer det magiska! Ut från en annan bil kommer en kille med cykelbyxor och packar ut en cykel, det kommer en TJEJ (!) och även hon med cykel. Jag ställer tillbaka bilen på parkeringen, springer fram till killen som plpockar fram sin cykel ur bilen och frågar om han ska cykla. Det ska han. Jag packar ut min egen cykel från finastes bil och GÅR till stället där alla ska mötas innan vi ger oss iväg.Jag går verkligen, vågar itne cykla, rädd för att trilla innan vi ens kommit iväg. Väl framme vid mötesplatsen kommer några andra och totalt är vi 6st som ger oss ut.

Jag är ff apnervös medan vi cyklar de första km, snackar om allt och inget och skäms över mig själv och att jag inte kan hålla käften, men jag kan itne hejda mig. Pratar en del med tjejen som heter Lena, jätte trevlig. Säger att hon är nybörjar hon också men enligt mig är man inte nybörjare i min nivå när man kört vättern runt... jaja, skit trevlig och kom med så många tips hon kunde under tiden. Hon kom bla med lite tips på hur kag kunde vinkla min sadel så att det kanske skulle hjälpa mig så kjag inte behöver köpa en ny. Ska testa! Hoppas!

Väl ute och cyklar var det underbart!! Jag kände mig inte ivägen, inte heller som en idiot utan tvärtom väldigt väldigt väl mottagen. Jag sa att jag inte alls var varn vid att cykla i klunga, aldrig gjort det. Fick då mkt råd om hur jag skulle ligga osvosv, väldigt lärorikt. Trots en massa råd och tips var det inte fören i slutet som jag verkligen kände att jag börade få koll. Ibland låg jag bakom ngn annan (nästan hela tiden är jag rädd) i backarna och då fick jag bromsa i nerförsbackarna och kom iotakt när jag var på väg uppför. Inget snack om att jag var svagast uppför. Men det var ganska väntat. Andvänder trots allt bara höger växeln (dvs har nästan lika många kvar att använda...) men det är för att jag inte kommit så långt i min cykelutbildning, än. Fick mkt tips av en kille som även kom med rådet att jag skulle häja min sadel så att jag kom i bättre sits och han gjorde precis det som jag ville, när han låg bredvid mig i backarna, sa han: VÄXLA! Underbart!!! Vidare fick jag rådet att vinkla sadeln och höja styret i försök att inte spänna nacken/axlar/skulderpartiet så mkt när jag cyklar.

När et bar avar ngn km kvar spurtade de andra snabbar cyklisterna och till min förvåning (hade vid det laget börjat känna lite i bakmusklerna (hamstringen) att jag började bli lite stum) kunde jag också öka på en del, så underbart! I slutet när jag ökade började jag dels trampa med större kraft men jag började även andvända poängen med att sitta fast i pedalerna (dvs, utnyttja drivet hela vägen runt när jag cyklar..). Det jag känner att jag behöver nu, förutom många fler underbara mil på min pärla är att jag skulle vilja lära mig cykla snabbt. Räknar med att det kommer.

Summerar dagen: Bra dag med ett underbart första cykelpass! Hoppas på många fler. Kan närmast beskriva känslan som i att klara ett trilopp, så var det när jag gick i "mål". Som sagt, LYRISK!