Visst är det väl inte bara jag som har skitdagar eller skitperioder? Jag har som jag skrivit innan haft det lite tungt ett tag men nu får det fan vara nog! Känns som varenda jvla människa i hela världen är sur på mig eller iaf missförstå mig och/eller inte vill förstå mig (jag vet att det inte är så, men ni fattar känslan). Borträknat Finaste, hon kämpar på med mig och är ett stort stöd. Utan henne hade jag förmodligen varit sjukskriven om jag ska var helt ärlig...

Jag skulle helt ärligt vilja konfrontera de som jag inte tycker om eller som jag anser har gjort mig ont, men vet samtidigt att det är bättre att svälja och titta åt andra hållet eftersom eventuella reaktioner skulle bli så mkt värre för mig och de som betyder ngt i min omgivning och det vill jag inte riskera. Observera att jag skriver i plural då det är inte bara en och det är i olika sammanhang...

Jag skulle vilja skrika, spotta, svära, slå, hata, vara elak, förstöra och bete mig så som ett tjurigt litet barn skulle göra. Tur jag inte är ett litet barn utan en vuxen kvinna som ist för att göra allt det där, låser in sig på toa i 20 min och tjuter så tårarna sprutar a la Bamse världens starkaste björn. För säkerhets skull tjuter jag ordentligt iaf två gånger på jobbet så att jag är säker på att jag gör det ordentligt. För att vara ytterligare säker på att ingen missar ngt får jag problem med maten, svårt att äta. Ganska svårt att dölja det när det är mellis med barnen på fritids. Hade med mig lite keso och bär till mellis. Jag tuggade, tuggade, tuggade om, fick kväljningar, var på väg att spy men försökte låtsas som om inget var fel. Som tur var var barnen väldigt pratiga och underhöll sig själv. Skönt! Tror inte jag gråtit så här mkt under så här pass lång period sen mor dog. Gråtit mkt mer nu än vad jag gjorde när jag fick avliva min älskade Shellac eller när jag var tvungen att flytta från slottstaden...

Har pratat mkt med Finaste och hon är bäst, så är det bara. Som jag ser det så är det enda possitiva med detta att jag kommer komma ut ännu starkare och en hel del smalare. Och det är ju inte fy skam även om jag just nu känner att det är ett dyrt pris att betala... Har dessutom fruktansvärt ont i huvudet och helt omotiverad till att jobba till 1930 i dag. Det suger! Men det är som en nära vän säger, Det är bara igenom och ut på andra sidan...

Nog med galla, nu kan det bara bli bättre! Nu ska jag försöka tvinga i mig lite mat innan det är dags att jobba vidare.

Over n Out