Jag har under min tid med hästar hört uttrycket en ponnymamma och inte funderat så mkt mer på det. Kanske hur lyckligt lottade ungarna med ponnymammor är eller att det är stor risk att de blir bortskämda snorungar. En kollega till mig har en ponny ihop med sin dotter och hon brukar berätta att när hennes dotter är hemma agerar hon ponnymamma. För er som inte vet vad det är så är en ponnymamma den förldern som kör barnet till stallet, fixar allt, verkligen ALLT, medan ungen rider. Med allt menar jag mockning, tar fram utrustning, fixar mat till hästen tar hand om hästen efteråt medan dottern/sonen äter lite fika. Ungefär så är en ponnymamma för mig. Vidare är det ponnymamman som kör barnet fram och tillbaka till alla träningar, till klubbmöten och allt vad det nu kan tänkas vara. Allt för att barnet ska få det så bra som möjligt. Jag har aldrig riktigt kommit underfund med varför en förälder står ut med att vara en ponnymamma men det har min kollega förklarat för mig. Hon berättar glatt och med stolthet att i helgen har hon varit ponnymamma! För henne verkar det vara ett privilgium att få dela allt detta med sin dotter. Hon är dock noga med att förklara att hon vill göra detta och att dottern utan probelm klarar sig utan henne i stallet.

Anledningen till att jag tar upp detta ämnet är för att jag har börjat känna mig träffad, fast inte som mamma utan som flickvän. Jag gör allt för Finaste. Jag handlar, lagar mat, fixar och trixar, masserar fötter (som jag verkligen hatar), har tom köpt en bok om zonterapi för att testa det, är med på träningar ibland, är alltid nyfiken på hur träningen har gått, hur hon mår, hur vikten är, hur jag kan hjälpa henne på ett bättre sätt, försöker att alltid vara där för henne vid fighter, skulle inte ha ngt emot att vara mer delaktig i klubben eftersom den är viktig för henne. Tar semester utifrån våra tävlingar, ändrar mitt schema så jag kan vara där när hon ska ladda för fight, fixar hennes hår inför fight (vi har börjat få en "ritual" innan fighter), går upp tidigt inför träningar och fixar hennes hår för hon vill testa hur den eller den frisyren funkar i fight.

Allt detta gör jag med glädje, för jag vill vara delaktig i det som är viktigt för henne, vill dela hennes upplevelser med henne, dela nervositet och känslan efter fight (själva uppladdningen låter jag helt till klubben för de kan thai och det kan inte jag, skulle aldrig ens antyda att jag kan ngt om det.) För mig är det så otroligt viktigt att få göra detta för henne för jag vet hur mkt hon uppskattar detta och vet hur mkt det underlättar för henne i hennes vardag. Till saken hör att hon gör samma sak för mig, utan att tveka. Vi är ett team helt enkelt.

Jag vet att jag är viktig för henne och att min åsikt spelar roll. Fick det väldigt klart förklarat när hon frågade mig här om dagen om hon kunde få byta låt. Nej snälla, ,kan jag inte få höra bara denna låten? Kan jag inte få byta låt? jaja, ok säger jag och börjar byta radiokanal när hon avbryter mig och säger att hon pratar om sin introlåt! Hahaha jag bara skrattade! Självklart! Byt du hur mkt du vill, det är inte för mig de spelar låten utan för dig, blev mitt svar. Visst nu har hon gått in ett par gånger med "vår" låt och jag blir jätte rörd varje gång jag hör den låten men det är som sagt en låt som ska passa Finaste och inte mig. I det läget är jag helt ointressant. Men hennes fråga fick mig att föstå hur viktig jag är för henne (och ja, jag bölade när det gick upp för mig...) och jag tror mitt svar fick henne att förstå hur viktigt det är att det är bra för henne.

Om ni läst så här långt får inte inte tro att Finaste styr mitt liv eller att jag är utnyttjad på ngt vis. Jag är en toffel, inget snack om det MEN jag är stolt över det, stolt över att få finnas där för henne. Stolt över det och hon gör samma för mig. Hon stöttar mig otroligt mkt, blir inte arg när jag väcker henne på natten för att jag fryser i febern och tvingar henne värma mig eller när jag ber henne fixa mat till mig. Hon gör allt det där för mig, preis som det jag gör för henne. Eller nä, inte samma sak exakt men andra saker som jag behöver hjälp med. Hon är inte ett bortskämt barn med en överbeskyddande ponnymamma utan hon är en grym fighter som har en flickvän som stöttar och puschar och hjälper till och underlättar vardagen. Hon tar mig ALDRIG för given, sällan hon ber mig om ngt, det är ofta jag som erbjuder mig och jag är inte rädd för att be om gentjänster.

Som sagt vi är ett team, ett starkt team som kan nå långt tillsammans. Linda, det är du och jag mot världen och du är det bästa som finns!