Jag har äntligen tränat, som jag har längtat!! Red Apollo i dag direkt efter jobbet (eller ja, direkt och direkt. Jag körde dit, fällde sätet och somnade i solen...) och han var snäll, så där riktigt snäll att jag nästan blev orolig över att ngn gett honom lugnande ;) haha Skämt å sido så var han jätte snäll och ganska fin. Lite okoncentrerad men annars helt ok. 40min skritt.

När jag kom hem tog jag det lit lugnt innan jag gick till gymmet. Det var nästan lite nervöst,så länge sedan är det jag var där! Väl där satte jag mig på en cykel med målet att cykla en timme och sen köra styrka på överkroppen. Efter ca 30 min cyklande var jag helt slut (glömde att jag ine rört påt mig på tre veckor vilket satt sina spår...) så jag gick över till att köra styrka. Jag gjorde för omväxlingskull inte bara överkroppe utan körde även lite ben, Mest som sjukgymnastik men iaf. Tog nog mer vikt i dag än vad jag brukar göra. Sitter nu helt nöjd i min fula fåtölj och har det bra. Har ätit lite och snart dusch innan det blir sängen. Varit vaken (minus power nappen i bilen) sen 0430 eftersom jag skulle hjälpa L upp till hennes morgonträning. Tyvärr kunde jag inte somna om :(

54min 474kcal

Jag är ff förkyld och har inte tränat på snart 2½vecka (oom man inte räknar med ett pass...). Jätte jobbigt, ångesten kommer och gör sig på mind men jag har bestämt att på måndag blir det till att köra på igen och komma igång med träningen. Jag iof ridit Apollo nästan varje dag men skritt är inte det mest anstängande man kan göra. Men iom att jag varit så kass så har det varit precis vad jag orkat göra!

I lördags spred jag Shellac aska. Till min förvåning så själva askan ut som krossade snäckor och inte som fint mörkt mjöl som jag trodde. Han ligger nu hemma hos far på gräsmattan där han älskade att vara. På samma ställe som mor begravdes. Känns jätte bra men fan vad jag saknar honom. Gör ff ont i hela kroppen när jag tänker på honom. Saknar honom sjukt även om jag kan se förelarna med att inte ha hund längre...

Efter att jag varit och ridit Apollo så körde jag för att titta när Martin tränade med Cesar (cecilias boxer) och för första gången kunde jag känna inte bara sorg utan även en liten liten känsla av att jag vill ha hund igen. Jag kommer dock inte skaffa ngn som livet är just nu. Fast egentligen har jag nog mest bara en längtan efter Shellac.