I tisdags gjorde jag milen (Iforms lopp)  med Åsa. Det gcick riktigt bra trots att jag måndag kväll var tveksam till om jag skulle kunna genomföra loppet... Jag hade en så enorm träningvärk att jag knappt kunde gå, benen gjorde ont bara vid beröring men som tur var kändes de bättre på tisdag morgon. Jag ställde alltså upp och gjorde milen. Enligt min klocka gjorde jag en bra tid men visste inte riktigt hur bra fören jag såg resultatet. Jag gjorde milen på 53.35min och hamnade på 175:e plats av över 700. Det tycker jag allt att jag kan vara nöjd med! :) (Åsa kom på 15:plats på tiden 44 och lite till)

I dag gjorde jag Christianloppet, dvs cykla från Helsingborg till Malmö. Jag gjorde loppet ihop med Karim som kommit hem från London. I dag är det söndag och om jag fullföljde loppet skulle jag göra ½ tjejklassiker på en vecka (!) vilket bådar gott inför nästa år när målet (förutom trilopp) är att göra tjejklassikern på bra tider.

Jaja, nog om det. VI startade och vi cyklade. Igår hade jag köpt en väska a la camel back för att kunna ha mkt vätska med mig. Jag fyllde min väska med ca 1½-2 liter vatten men när jag började cykla visade det sig att ngt var fel och munstycket läckte vattnet. Detta resulterade i att mina ben blev helt blöta och jag blev kall vilket i sin tur ledde till att jag tömde hela mitt vattenföråd för att inte bli allt för nedkyld... Så jag hade inte ngt vatten, bara ½liter vätska (sportdryck) att förtära på 10 mil cykel. Det bådade inte gott...

Jaja, vi cyklade på och det kändes bra, riktigt bra faktiskt. Efter ca 20  mil började jag få ont av sadeln i underlivet men som tur var släppte det, annars vet jag itne vad jag hade gjort. När vi närmade oss 5-6 mil bestämde vi oss för att stanna till så att jag kunde få i mig lite vatten och en gel som jag hade med. Kort stopp och sen i väg igen. Fram  till nu hade vi en snitt hastighet på 26,5km/h och benen kändes ff förhållandevis friska. Så kom en backe när det var cas 30 km kvar. När backen planade ut och jag började kunna öka farten dog mina ben. De bara la av och började göra ont.

Karim som varit en klippa hela loppet och väntat in mig med jämna mellanrum varhelt frisk i benen och ville köra på men jag kunde inte. Vi höll sälle till det vara ca 10 km kvar då stack han och spurtade i mål. Det gjorde han rätt i. Vid det laget gjorde det gråtont i benen som var fulla me mjölksyra och ingen ork kvar. När jag trampade gjorde det on men när jag bara rullade gjorde det om möjligt ännu ondare. Med all min vilje styrka lyckade jag hålla 20km/h tempo vilket är barnsligt långsamt... I mål hade snitt hastigheten sjunkit till 23.8km/h Sista milen stannade jag vid rödljus osv men det räckte inte, benen skrek om att få vila, jag önskade tom att jag skulle få punktering så att jag skulle kunna få vila lite... Haha

Jag trampade på och jag kom i mål. Väl i mål stod finaste där och väntade vilket var en underbar känsla. Plötsligt gjorde det inte ont längre och allt vara bara lycka. Jag hade tagit  mig i mål och finaste var där och väntade på mig! UNDERBART!

Mitt mål med loppet var att göra det under 5 timmar, gärna runt 4.30 men väl i mål stannade klockan på 4.11 Det var jag överlycklig med, snacka om krossat min förväntningar. På  ett bra sätt då alltså.

Så här flera timmar efter loppet gör kroppen ont, benen ömmar, händerna ömmar (trots jätte bra handskar), nacke och ner mellan skulderna ömmar, rumpmuskulaturen är lite öm (av anstränging inte av sadeln) men det var det värt. Närjag skrev att jag anser detta vara en av mit tlivs största segrar menar jag det med motiveringen att jag ade så ont i slutet men trots det lyckades ta mig i mål, att jag gjort ½ tjejklassiker på mindre än en vecka och att jag gjorde det påp en så pass bra tid. Ja, i dag har varit en bra dag med mkt cykel, underbart väder oc nästan ingen vind. Jag har tom fått min första bonnabränna efter cykel tröja och cykelbyxor. En bonna bränna som jag faktistk är STOLT över!

På åter seende!