I dag har jag varit med om bland det mest pinsamma jag har varit med om. JAg skulle prvrida Mickaelas häst eftersom jag ska passa den i tre veckor när hon är på VM i USA med Niclas. Jag var lite nervös eftersom jag har sån himla träningvärk och visste inte hur jag på fullt allvar skulle ta mig upp på hästen. Hade sagt det till M och hon visste men tror inte hon fattade att jag verkligen menade vad jag sa och att jag var uppriktigt orolig över hur det skulle gå.

Det hela slutade med att jag fick en pall, parkerade hästen vid pallen och en annan vänlig själv fick hålla hästen OCH putta  mig i baken. Trots det var det bara precis som jag kom upp hästen. Som tur var stod hon helt stilla och visade sig från sin bästa sida :) Efter ca 20 min skritt kom jag ner i sadeln...

Hästen var som tur var snäll och jätte fin att rida, ska bli kul att se hur det går. Jag ska bara jogga den ngn gång i veckan och inte sitta och harva på ridbanan. Ska bli kul, ser verkligen fram emot det. Fick M till att lova att berätta att jag faktiskt kan komma upp på en häst smidigare i vanliga fall...

I söndags hände det alltså, jag gjorde en halvmara. Helt otroligt. Fattar inte att jag gjort det. Innan jag gjorde det tyckte jag att en halmara lät långt men att 21km lät lite kortare. Nu, så här lite efter tycker jag inte att det låter så långt och är lite lätt besviken över att jag itne gjort en hel mara. Samtidigt VET jag att det inte finns på kartan att jag skulle kunna genom föra en hel mara i den form jag är i dag. Det var ju trots allt ganska precis som jag klarade genomföra en halv...

Det började redan p lördag kväll med uppladdning (den hade visserligen börjat tidigarei veckan men nu gällde det verkligen) och det gick väl så där. Vet inte om jag slarvar lite innan start i ett förösök till att lugna mig själv  med att det inte är så viktigt. Jag åt iaf räkor, chips, ½l läsk osv osv. Kanske inte bästa uppladdningen i matväg oc till det gick jag och la mig sent.

Vaknade och var på G i tid. Åt lite frulle, tog med mig flera måltidsersättningar eftersom jag vet att jag har svårt att äta innan start. Tejpade mina vader och packade väskan sen bar det av till Svågetorp där vi (jag och finaste) väntade p tåget och sen var vi på väg, på riktigt.

Det var lätt att hitta (vi förföljde en annan som skulle springa) och allt ar väldigt välorginiserat. Efter att vi kommit fram och startanmält osv så var det bara att ta det lugnt och försöka äta så mkt som möjligt. Det gick väl så där om vi ska vara helt ärliga... Kom på att jag var tvungen att gå på toa 20 min innan start och det var tidernas kö, då blev jag nervös! Hann precis på toa och sen till finaste för att hämta min väska och de gel som jag skulle äta under loppet.

Starten går och efter ca 4 km vill jag bryta, då börjar det göra ont i låren (har haft småont i dem hela veckan, trots vila). Det tog ganska lång tid för mig att komma in i andra andningen men ngnstans vid 5 km tog jag en gel och drack lite vatten från ryggan och sen kom flytet. När jag kom till milen var känslan, redan här?! (då hade jag sprungit i ganska exakt en timme så det gick inte snabbt...) Då var det bara att rulla på. Jag gick vid varje vätska station för att kunna dricka ur muggarna med vätska som de delade ut. Tog det till vana att drick en sportdryck och en eller två vatten, spriinga lite och sen en gel och lite vatten från ryggan.

När det är ca 3 km kvar ser jag finaste och då gör det ont, riktigt ont. Där, de sista km var det ren vilja och det gick itne fort, inte alls! Sen kom upploppet, lång raksträcka och där borta, där kunde jag skymta ngt vitt med ngt annat svart på; målet! Då fick jag krafter från ngn annan stans och kunde öka lite (ca 800m kvar) och jag ökade konstant och de sista 100 m sprang jag så fort jag kunde. Jag tyckte det gick jätte fort men på filmen som finaste filmade såg jag att jag knappt förflyttade mig... Haha

Min sluttid blev 2.12.49 Min förhoppning var att ligga runt 2 timmar och iaf under 2.10 men det gick inte. Hade inte benen till att göra det snabbare, tyvärr.

Jag och finaste i väntan på tåget  

Jag i min nya frilla i väntan på tåget till maran...

  Så här såg mina tejpade ben ut innan loppet. Tejpade för att motverka benhineinflammation.