Efter en del  tid har jag nu tagit mig samman och funnit tid till att sitta här och skriva om mitt liv för den som skulle vara intresserad. Jag har sedan sist gjort Vansbrosimmet och två triathlon lopp, satt nytt pers, gått med i en klubb och till helgen ska jag göra Lidingöloppet och därmed bli klar med min klassiker. Härligt! Dessutom är det Battle of Lund 3 i helgen och Finaste ska gå mot en rätt rutinerad tjej från Portugal, sååå sjukt spännande!!

Det sammanfattar nog allt som hänt. Vet inte riktigt vad jag ska skriva...

Ska åka till Sthlm på fredag, samåker med Jakob från realfighter, ska bli kul att åka med ngn som också ska göra samma lopp. Kul att dela min upplevelse med ngn. Kan ju av förklarliga skäl inte dela det med Finaste eftersom hon är i Lund och ska gå fight. Tyvärr kommer jag missa hennes fight, men Fia har lovat att filma den till mig. Det innebär att jag kommer kuna se fighten INNAN jag träffar Finaste (hon kommer förmodligen ligga med hårt lindade ben i högläge när jag kommer). Allra bäst vore om Finaste vann så att vi kunde fira på kvällen, fira hennes vinst och mitt lopp och klassiker. Men vi får se hur det går. JAg har visserligen en bra magkänsla men det är inte min magkänsla som avgör fighten. Det är som sagt en rutinerad tjej som hon ska möta. Åååå vad jag önskar att jag hade kunnat se den live. Men men nu är det som det är. Sen är det ju så att jag har bara detta loppet kvar till att klara ett av årets STORA mål. Dessutom har det varit svindyrt men hysteriskt roligt!

Jobbet unkar bra, trivs jätte bra på eftermiddagarna på mitt fritids. Förmiddagarna funkar ocså även om jag inte gillar att vara med så små barn. Det är verkligen tien min grej, men jag måste vara bra på att spela teater eftersom barnen gillar mig. Konstigt.

Inför lördag ska jag bara göra ett kort lugnt löppass sen blir det vila för resten av slanten. Startar 1010 på lördag fm, räknar ca 1.5h, förhoppningsvis snabbare. Kroppen känns bra men långsam och det är tydligen terräng som jag ska springa i. Det gick upp för mig när jag läste startbeviset... Grattis till mig! Haha Jaja, det kommernog gå bra. Var ute i måndags och gjorde 11km i lugnt tempo och det gick barnsligt lätt så det är inte ngn fara med orken i det tempot iaf. Skulle vara glad om jag snittar på 5.5min/km, då blir det en helt ok tid. Som sagt får se, kan ju vara så att kroppen inte alls vill sammarbeta när det väl gäller eller att jag laddar på för hårt i början vilket gör att jasg kommer sacka i slutet. Min plan är att börja lugnt och sen öka lite var 5 km för att öka lite till de sista tre och ge allt sista km (läs sista 500). Men den som lever får se.

Vidare är Apollo, min stora kärlek, såld. Känns galet sorgset men nu  är det som det är och det är inget att göra åt det. Har ju inte haft ngn kontakt med honom på länge men det är ff min Apollo. Som jag sa till Carin, om jag ändå haft pengar, tid och intresse... Har inget intresse längre. Eller jo, som tävlingshästskötare men inte det andra. Fast igår var jag allt lite sugen på att rida Apollo en sista gång men det skulle jag aldrig erkänna högt. Inte heller att jag flera gånger kämpat med gråten över det faktum att jag inte kommer ha tillgång till honom eller att jag inte kunnat köpa honom.

Min vän Mikaela har åkt till VM för att ro i en kanot. Hon ska representera Sverige på maraton och ev ngt till om jag inte missupfattat allt. Hon är grym den bruden. Hon är faktiskt min idol. Alltid glad och snäll och trevlig och peppande. Dessutom snygg och rolig och ibland verkar hon helt omedveten om hur jävla bra hon är! Haha! Nu sitter nog Mikaela och blir arg för att jag skriver RO och inte paddla men jag kunde inte låta bli ;) haha (Hon paddlar i en kajak och ror inte i en kanot!)

Tror aldrig att jag skrivit ett inlägg med så många men  i. :)

Over n out

Jag har gjort det. Jag gjorde det. Jag klarade det. Jag överlevde. Helt otroligt, lever ff på ett enormt lyckorus och går bara runt och ler. Känner mig fortfarande oövervinnlig, känns som om jag klarar allt i hela världen. Ska njuta av denna känslan så länge den varar för jag vet att när det väl kommer till kritan kommer jag stå där när jag ska göra vansbrosimmet och tycka att jag är värdelös och idiotförklara mig för att jag sätter mig i sånna situationer där jag måste göra sånt jag inte vill. Men efter loppet kommer jag förmodligen vara lika lycklig som nu. Hoppas det iaf för det är denna lyckan som är anledningen till att jag gör det.

Ska försöka ta det från början...

Lördag morgon och Finaste klarar invägningen utan problem och lagom till vi skulle dra till Scandic och käka ber Toni mig hjälpa till med betalningen så det var abara att sätta sig ner och hjälpa till. Kul att kunna hjälpa till, det gillar jag! Sen filmade jag första fighten (mikaela gick sin första C-fight och vann!!). Sen dömde jag säkert hundra fighter (i verkligheten fight 2-8) innan jag filmade lite igen och sen var det Finastes tur. Jag var så där äckligt nervös inför fighten, var inte ens lönt att försöka dölja det... Första ronden gick till Finaste, andra till Marijeta och likaså den tredje vilket innebär att Marijeta vann. Fan! Men sanningen är att Marijeta har tränat i säkert 8år mot Finastes knappt två vilket innebär att hon har mer rutin och större register på tekniker än vad Finaste har. Men Finaste har en grym fysik ;) Jag önskar att jag kunde skriva att det var orättvist domslut eller att Finaste blev bortdömd eller att Marijeta inte var värd vinsten men det kan jag inte skriva för det hade inte varit sant. Marijeta var den bättre fightern (denna gången!) och därmed värdig vinnare.

Finaste bet ihop bra och bilresan upp till Jönköping gick bra och vi kunde snacka lite, dels om fighten men även om allt som skulle hända (dvs mitt lopp) och om min nervositet. Väl uppe hos Mia bjöds vi på mat och husrum. Åt spagetti och köttfärssås, sååå gott! Hemligheten låg förmodligen i grädden som kryddade köttfärssåsen... Till efterrätt blev det jordgubbar med socker och grädde, så sjukt himla förbaskat gott!!! Jag åt massor och bara njöt!

Söndag morgon kom vi iväg 15 min efter planerat men det gick bra att köra och det var inga problem med att hitta parkering när vi väl kom till Motala. Vi var där så tidigt att det inte var ngn kö till startanmälan och fick bra parkering. Efter startanmälan gick vi tillbaka till bilen, vilade lite, bytte om, satte på nummerlappar på mig. I bilen kraschar jag litta granne så att säga... Jag gråter lite stillsamt och säger att jag ångrar att jag sagt till alla att jag skulle cykla 15 mil och hur i helvete jag ens kunde komma på tanken på att jag som är så värdelös skulle kunna cykla så långt?! Hade jag redan glömt hur det gick i Christianloppet? Hur jag totaldog efter 7 mil?? Finste frågade om jag verkligen menade allvar med att köra hem utan att cykla, om hon skulle starta bilen och börja köra. Jag svarar att om vi gör det kommer jag aldrig kunna leva med skammen att inte gjort det och jag ville klara halvklassikern i år!! Då är det bara att bita ihop och ta dig samman för fan svarade Finaste.

Sagt och gjort. Jag tryckte i mig 1½ banan på väg ner till start (lyckades äta en bruk keso till frulle, bra för att vara mig :) ), pussade Finaste och sen var det bara att cykla. Jag visste att om jag bara klarade de första 6 milen så var det lugnt sen. Första tre var typ uppvärming (i motvind) och sen började den riktiga utmaningen, dvs backarna. Omberget cyklade jag uppför, mellan 80-100 höjdmeter i ngt som kändes som 90graders lutning. Fy fan! Men jag cyklade upp och jag cyklade ner, jag klarade det!!! Tog en lite längre paus när jag kom fram till 6,4mils rasten, vilade knappt 40 min för att ladda inför resterande cykling. Jag åt, gick på toa, drack och fyllde på min väska med vatten. Hittils hade jag druckit två liter och ätit tre släta vita bullar, messat Finaste och berättat hur det kändes och att jag haft motvind de första 6 milen och att jag skulle cykla vidare nu. På väg ut från rasten råkade jag välta en soptunna rakt på en annan tjejs cykel och hennes vattenflaskor. Hon blev inte glad men va fan, det var ju inte med meningen!!

Jag var så glad över att jag klarat de första 6,4 milen eftersom jag visste att det nu bara vara en liten stigning till och sen nästan plant. Jag började cykla men märkte att jag glömt att knäppa hjälmen så det blev ett litet kort stopp för att fixa med hjälmen sen var det bara att cykla. Och som jag cyklade! Det var så otroligt vackert, allt, naturen, vägarna känslan i kroppen. Jag cyklade de nästa 4 milen på 1½tim och med ett stort leende! Det var en sån enorm känsla att bara kunna cykla på, ligga på en bra puls, bra kadens och bara cykla om en hel jävla massa. Rolig väg så det var lite varierande och ingen nämnvärd motvind bara lycka. Jag tänkte att vid stoppet på 10,4 skulle jag ta ett lite längre stopp så det var bara att köra på, kunde vila lite där om jag skulle dö, så jag trampade på. Det var tveklöst de bästa milen jag ngnsin gjort på cykel! När jag kom till 10,4 milpausen så tvingade jag mig att stanna, kissa och dricka och ta två bullar till samt två gel för att inte riskera att krascha helt efter urladdningen de fyra milen som gjordes på 1½tim.

Träffade en tjej som jag hade följe med de nästa tre milen till nästa paus. Det var nog ett av de smartaste dragen jag gjorde på hela loppet. Hon var ganska tjock och jag fick henne att ligga på min utsida och ta större delen av den hyfsat starka sidovinden vilket gjorde att jag kunde spara krafter ;) Vi höll ett tempo på 26-28km/h och det kändes som en promenad i parken, inga porblem med andra ord. Den andra tjejen verkade dock lite tagen när vi kom till nästa stopp.

Vid sista stoppet var det 2 mil kvar till mål, jag stannade 7 min (drack och åt gel) sen stack vi igen men då orkade inte tjejen hålla mitt tempo så då stack jag och ökade tempot ytterligare lite till. Tror jag låg mellan 27-30 sista två milen. Sista 5 km ökade jag ytterligare och låg strax över 30km/h och gav allt de sista 500... Vilken helt fantastisk underbar känsla att klara det OCH kunna öka i slutet OCH känna mig fräsch OCH inte vara helt färdig när jag kom i mål. Jag bara log, total lycka! Vilken enorm vinst över mitt mentala jag! Bäst av allt var att jag klarade det och att jag kände att min kropp ställde upp och arbetade med mig och inte mot mig. Och det var roligt, så otroligt roligt, jag ÄLSKAR att cykla! Dessutom hade jag tur med vädret, det var sol! hehe

På vägen hem var jag så otroligt glad och lycklig, inte alls speciellt sliten i kroppen faktiskt men ganska sovtrött samtidigt som det sved i mina ögon. Jag var vaken större delen av bilfärden hem, halvslumrade emellanåt och log andra halvan :) Det var dock grymt skönt att komma hem och sova i sin egen säng den natten. Var ganska öm i mina knä på vägen hem och halva måndagen men på måndagkväll var det ganska lugnt och i dag tisdag känner jag inget alls i mina knä. Eller jo, lite, om jag typ sitte på huk eller drar ihop benen så det blir "tryck" på knänen kan jag känna mig lite öm annars har jag inte ngn träningsvärk alls, kroppen känns oförskämt bra!

Under hele loppet körde jag med pulsklocka för att se så att jag inte körde på för hårt, ville ju som sagt hålla hela loppet. Efter ngn mil började jag märka på  min andning var jag låg pulsmässigt. Över 83% började jag flåsa vilket innebär att jag är nära mjölksyretröskeln och då var det hög tid att sänka tempot eller höja kadensen. Låg jag under 75% kändes det långsamt och meningslöst men ngnstans mittemellan kändes bra. Snittade på en puls på 73% med det inkluderar ca 1 tim paus och klockan igång. Vid två eller tre tillfällen var pulsen uppe strax över 90% men det var i de tunga backarna och ganska väntat, maxade på 93%. Gjorde av med otroliga 4700 ngt kcal, ganska mkt! Bäst av allt var att jag under loppet kände på min kropp hur det kändes och inte styrdes av pulsklockan utan KÄNDE hur det var. Det i kombination med min träning som jag fått av Oskar gjorde att jag visste hur min kropp skulle reagera på olika påfrestningar, hur det känns när jag är nära "slutet" och mjölksyran UTAN att komma riktigt dit. Körde på gränsen hela tiden och det kändes bra. Just nu finns det inget jag skulle vilja ändra på under loppet. Jag gjorde det på bästa sätt utifrån de erfarenheter jag har och den fysiken jag har. Nästa år kommer jag förmodligen göra annorlunda eftersom jag kommer ha många många fler mil i kroppen.

Total tid: 7.20

Totalt tid på cykel: 6.15

Precis så känns det, och nu då? Vad ska jag göra nu? Ska starta på söndag och kroppen känns ok, även om det kändes helt orkeslöst i morse när jag cyklade, men varför känns det inte ok i huvudet? Är apnervös faktiskt. Riktigt riktigt nervös om sanningen ska fram. Är rädd för att inte orka, för att kollapsa helt och ha flera mil kvar eller att komma lååångt från mitt utsatta mål och den tiden. Pinsamt hade det varit! Jag anser att min totala cykeltid är väl tilltagen och borde inte vara några problem, men tänk om jag kraschar och inte har mer kraft kvar?? Hej alla negativa tankar! Ni var väntade men inte välkomna!

Just nu ser jag mest frame mot att får det gjort och kunna äta ngt riktigt gott med Finaste för att sen komma hem och bara sova. Min nervositet gränsar nästan på rädsla, panikrädsla. Rädd/nervös för att inte hitta dit i tid och jävligt brydd över tiden även om det bara gäller att ta mig runt. Tänk om mina armar stumnar eller händer börjar göra så där sjukt ont som de kan göra när man cyklar långt. Eller om nacken börjar värka och jag inte orkar hålla upp mitt huvud. Tänk om och tänk om... Jag blir knäpp!!!

Kul däremot är att jag imponerade på biträdande rektor med mina magrutor. Det ska jag försöka fokusera på, det som är bra alltså! Det roliga är att det ska bli fler när jag gått ner de sista 4 kg till min målvikt. Sen får jag se om det blir mer som ska ner, just nu är jag tveksam till det men man ska aldrig säga aldrig ;)

Nu har jag endast två timmar kvar innan jag slutar jobba. Får se om jag tar ett pass på gymmet eller om jag bara ska hem och softa och kanske göra lite kolhydratsmat till helgen. På lördag ska jag festa på spagetti och köttfärssås och döma en massa thai fighter. Ska bli kul!

over n out

ps. I dag har jag köpt ett cykelställ så jag kan frakta cykeln därbak på bilen och inte behöver plocka isär den och lägga in den i bilen. Känns bra.

Det är verkligen så det är, det händer inget speciellt men jag har det ganska bra. Är trött och sliten, har inte lust med så mkt. Längtar till klockan ska bli 21 (37min kvar) så att jag kan gå och lägga mig. Skulle tränat i dag, en timme på 65% men jag är helt slut i huvudet. Har jobbat extra i kväll ca tre timmar. Känns bra, eller det känns så himla bra när lönen kommer. Det regnade för en liten stund sedan, det var mysigt och nu lukar det så där härligt rent i naturen, love it. Jag och Finaste fick hjälp i helgen av Martin med lite ved, skönt. När Martin kom hade han med sig massagebänk och Fia och lille Valdemar. Massagebänk=mina vader och nacke fick sig en omgång. Kändes trots all smärta ganska lyxigt att få massage hemma i trädgården, i skuggan... Gissar det är så det känns för Hoollywoodfruarna har det till vardags! För mig är det iaf lyx! Sen blev det en del vedklyvning och mycket trevligt sällskap vilket verkligen uppskattades :)Min träning går bra, känns bra. Har lopp på söndag, 15mil cykel. Ska blir riktigt kul att se hur det går, när det börjar göra riktigt ont. Har Christianloppet i höstas i väldigt färskt minne... Min plan var från början att göra det på under 6 tim men har nu ändrat det till att jag vill göra det på ca 8 tim, varav en timmes paus med fika tillsammans med Finaste. Det borde funka utan att jag cyklar ihjäl mig och så att jag håller hela loppet. Det är ca 2½mil/tim. Jaja, vi får se hur det går, målet är trots allt att bara genomföra det. Att ta mig runt helt enkelt! På lördag ska Finaste gå fight mot Marijeta från MMT (tror et är från MMT iaf). Hon vann SM 2011 i 48. Ganska överlägset om ni frågar mig. De ska som tur är inte mötas i 48 utan i 53. Ska bli sjukt spännande att se den fighten! Finaste med sin grymma teknik och Marijeta med sina fina tekniker. Skönt som fan att jag slipper döma den fighten iaf! Jag kommer dock döma en el del andra, ska bli riktigt kul. Gillar att döma. Dels föra tt det är roligt att döma men även för att jag får ngt att göra, känner mig delaktig liksom. Sverige gjorde precis 3-0 mot Finland!Jobbet funkar bra. I dag på em vågade en annars ganska blyg och tillbaka dragen kille att busa med mig, jag kunde inte annat än att skratta! Blev såå glad över det, har verkligen kämpat för att vinna hans förtroende, känns bra :) Kan dock inte låta bli att önska mig antingen ett lärarjobb eller ett kontorsjobb. Som det är just nu är jag bara så feed up med allt. Tycker faktiskt att det är ganska segt. Detta trots att jag precis varit långledig med fem dagars ledighet. Som jag njutit av min ledighet! Jag ska vinna på triss så jag inte behöver jobba mer än 50% och kan träna och göra sånt jag vill på min resterande vakna tid. Nu är målet bara att hitta rätt lott...Nu är det bara 21 min kvar till klockan är 21. Längtar efter att sova. Hoppas det börjar regna igen så jag kan somna till smattret från regnet. Over n out

Då var det dags efter flera veckors uppehåll. Nu tänkte jag försöka börja hinna blogga igen. Har varit mkt nu ett tag, mest menalt, lite tuffare på jobb. Men nu hoppas jag det lugnar ner sig, bara tre veckor till sommarlov!!!

Jag är ju numera bekant sambo och jag älskar det. Älskar att vara tillbaka på landet igen och stor trivs som sambo. Tycker faktistk att vi har fått det sååå mkt bättre ihop, jag och Finaste. Vi hade det riktigt bra innan också men nu när vi inte behöver ha två boende har vi liksom på ngt vis blivit lugnare och det känns som om vi har mer tid till sånt vi vill göra. Det är mkt mer jobb med hus och STOR trädgård, men det känns avkopplande att vara ute och jobba i trädgården. Och det är kul att planera och fixa så det blir fint. Trodde aldrig att ajg skulle säga det men jag tycker verkligen det är kul med trädgård fast jag egentligen inte har ngt intresse. Tror det jag tycker är kul är kvalitetstiden med Finaste och att få jobba hårt med kroppen. Blommorna och sånt skiter jag i.

Min träning går bra och jag mår bra. Ligger ganska stadigt i min vikt och det känns bra även om jag vill ner ca 3½kg till. Har gjrot ett lopp i förra veckan (blodomloppet) och min plan var att göra pers på 5km. Så blev inte fallet kan jag säga. Jag gjorde ett riktigt dåligt lopp, jag var vansinnig när jag kom i mål. Nu har jag släppt det men då var jag tokarg, svor och skrek (höjde rösten ordentligt iaf). Nu har jag valt att ta lärdom av det loppet och min lärdom är att jag ska försöka att gå mer på känsla ist för pulsklockan när jag springer (hade en snittpuls på 94% och maxade på 97%) och att jag ngnstans djupt rotat i mig faktistk har en tävlingsmänniska gömd! Kul!

Finaste har fått en grym fight inom en snar framtid, ska bli sååå kul!!! Den andra tjejen är grym tekniskt, riktigt duktig, men Finaste är stark som ett helvete. Kommer nog vara den fight som jag är mest nervös över. Den och SMfinalen nästa år! Ja, jag vet, hon ska först kvala och sen ta sig vidare och sen blir det final... Men jag måste få dröma!!!

Ska döma några fighter i Lund den 11, ska bli kul. Hoppas Finastes fight går hyfsat tidigt eftersom vi ska till Jönköping direkt efter fight. Detta för jag ska göra 15mil cykel på söndagen den 12/6!! Ja, nu är det lopp nummer 2 i min strävan efter att göra klassikerhalvan! Jag ska göra Halvvättern! Känns ok konditionsmässigt men lite nervös för så ånga timmar på cykeln. Brukar bli trött i nacke/axlar och efter längrer sträckor gör det ont i händerna. Nej, arslet är det inte så farligt med. Gissar att det har ngt med att göra den naturliga stoppningen som redan finns där ;) haha

Det var som bekant morsdag igår och vi skulle till Finastes föräldrar för att fira. I stället för att köpa ngn trist blomma passade vi på att stilla mitt enorma bakbegär och bakade. Snacka om test för Finastes självdiciplin... En smulpaj och en toscakaka blev det och jag agerade lärare och Finaste elev. Hon gjorde mer eller mindre allt själv, jag stod och pekade. Ganska kul faktistk, ännu roligare när det började lukta ljuvligt i hela huset och Finaste visste att hon inte skulle få smala. Ja, man kan kalla det för skadeglädje. Det var jätte roligt ända till vi satt hemma hos hennes föräldrar och skulle äta, då var det inte lika kul att se hur kon kämpade för att inte äta. Då skämdes jag nästan över min tidigare skadeglädje...

VEckorna som kommer nu har jag börjat på en ny fas i min träning, toppningsfasen. Den kommer vara grymt hård, många tuffa pass. Ska bli riktigt kul och jag ser fram emot det med glädje. Enligt Oskar är det spypass som ajg har framför mig! Tjohooo!!! Längtar efter att ta ut mig till kräkgränsen, till det att benen skakar och jag känner att jag verkligen inte orkar mer. Älskar den känslan. Mitt styrkepass har ändrats lite, samma övningar men annan sammansättning. Körde första styrkepasset i morse på nästan två veckor. Det var verklgien apjobbigt. Men ååå vad jag älskar att träna! Flåsade som ett as, har förmodligen inte svettats så mkt på ett vanligt styrkepass ngn sång men jag kan itne låta bli att le när jag tänker på det. Önskar alla fick uppleva den glädjen och känslan av tillfrdställelse som infinner sig efter ett hårt träningspass.

Nu ska jag försöka äta lite innan jag ska få tummen loss och planera lite vettigt. Detta är mina sista fem timmars planering denna terminen...

Vi, jag ch Finaste, invigde påskhelgen med att flytta på skärtorsdagen. Fy fanv ad vi slet men det gick bra! Jag har visserligen itne så mkt saker men en hel del böcker och som ni säkrt vet väger just böcker ganska mkt. Vi fick plats med alt i ett släp, sååå skönt! Fast släpet var nog liiiite för tungt, hehe. Det var tungt men det gick smidigt, jag och Fianste lyckades gå lite tidigare från jobbet så vi hann fylla släpet innan hon skulle träna  kl 1800. Så här efteråt är jag ganska impnerad med tanke på att Finaste har ont i sitt knä och min rygg precis börjat bli lite bättre. Men det gick och det är huvudsaken!

Långfredagen gick åt till att börja packa upp alla saker och fixa lite med det där hemma. Det gick riktigt bra och lördagen gick vi upp lagom tidigt, jag sprang en runda på morgonen innan vi körde till ELLBE i Höör och köpte en åkgräsklippare med Fianstes föräldrar. Sen skynda hem till far och lämna ett bord som jag lånat och sen till Malmö för att göra sig klar och hämta lite elektronik saker och hämta Fedde och Magnus innan vi skulle tillbaka till, far för att fira påsk. Vi åt gott och snapsade en del, som jag älskar snaps! eller rättare sagt jag älskar att snapsa mer än vad jag älskar smaken... Hehe.

Blev ganska tidigt hemfärd från far, jag var sliten och vilel bara hem och få vila lite eftersom jag varit uppe hyfsat tidigt och stressat en del. På söndagen blev det galet högt tempo, betydligt högre än planerat. Åsa skulle komma och hjälpa till lite i trädgården och umgås och ev skulle min syster oc hennes familj komma förbi på vägen hem från far och titta på huset. Åsa kom vid lunch och hjälpte till, helt enligt planen. Malin + familj kom också förbi vilket var trevligt, även Johanna, min andra syster, kom förbi och tittade. Verkade som om de tyckte att vi hade det fint. Jag älskar det iaf :D

På småndagen kom Finastes kolega ut och snackade en stund, trevligt. Blev dock inte så mkt gjort i trädgården som planerat men det är viktigt med det sociala också! Sen på tisdagen började veckan igen och det kändes bra att komma igång. Går fort och bra tt köra till jobbet, ca 35 min!

I dag är det snart en vecka sedan vi flyttade ihop och det känns ritkgit bra :) I kväll direkt efter jobb ska det städas ur i min lgh och sen är det no more lgh! Ska bli så himla skönt att slippa den. Fast lite tomt också kanske... Mkt minnen och det är onekligen bekvämt med en lgh i stan när det är vinter ;)

Nu ska jag planera lite!

Over n Out

Men hur tänkte jag nu? Jag glömde ju det viktigaste av allt! Jag har ju gjort adressändring! Jag och finaste flyttar ju ihop under påskhelgen! Spännande och mkt nervöst men jag är övertygad om att det kommer bli bra! Dessutom hoppas jag få dömma lite i Halmstad, KUL!!!

Det var några dagar sedan jag skrev och det har hänt en del sen sist. Ska försöka sammanfatta utan att det blir allt för tråkig läsning.

Finaste ska gå fight i helgen i Halmstad. 54kg mot en rutinerad brud som gåt X antal kickboxningsfighter och ca 10 thai (om jag fattat rätt), vidare har jag fått uppfattningen att hon har haft uppehåll från fighter. Detta påstående byggs på att jag int ekan hitta några nyare fighter på youtube med henne. Hoppas innerligt att det är så att det var länge sedan hon gick så att hon är VÄLDIGT ringrostig och lite slö och inte så snabb och lite lätt förvirrad, hehe. Tror dock inte det. Nu går denna fighten i 54 men hon har gått 60 (!) innan! Och så heter hon Hallenborg i efternamn. Hallenborg som i Maritta Hallenborg som har rosenhälls rehab center utanför Landskrona. Maritta som i min gamla arbetsgivare... Hoppas verkligen att Finaste spöar skiten ur henne som pay backtime för att hon "inte hade råd" att ha kvar mig... Tyvärr var Maritta grym med hästarna och jätte bra med mkt skinn på näsan, jag gillade henne. Det är för övrigt Maritta som äger gården där Sandra och Andreas har/har haft sina hästar. Sen vet jag att Maritta var jävligt sjuk ett tag och nästan strök med, trist, men hoppas iaf att Finaste spöar hennes dotter... Haha

I måndags var jag och fick min rygg kollad av Raffi. Det fanns minst sagt en del att rätta till. Förutom nacke och höfter så var det i princip hela bröstryggen... Fick veta att det är så att min atlas kota ligger så "löst" att den lätt vrider sig fel och då trycker på min hörselnerv. GRATTIS! Kanske därför som jag anser att mn hörsel varit kass de senaste fyra åren? Nu tycker jag att jag hör allt :D Blev som väntat helt färdig efter att varit hos Raffi och sov en massa och var helt jävla överkörd på tisdagen men var huvudvärken mindre. Huvudvärken som jag haft vid min sia i nästan fyra veckor...

Men igår hände ngt galet. Någon gång mellan lunch och mellis hände ngt med min rygg och den gick och sa upp sig. Fy fan vad ont jag har haft i min rygg! Det har varit svårt att ta mig i och ur bilen, titta ner på mina fötter har inte funnits på kartan osv osv. I dag har jag gått med mitt älskade ryggbälte hela dagen och ringt halvt i panik till Raffi som jag fick tid hos i morgon kl12. Hur fan ska det gå? JAg har 30 min lunch... Fick tag på Sofias MArtin som jobbar med massage och sånna grejjer och efter lite blink med ögonen så fixade han en tid till mig efter styrkan med tävlingsgruppen. Det är han och Oskar som kör den med tävlingsgruppen från thaien. När jag sitter i bilen dit känner jag att det känns lite överflödigt att åka dit, var på väg att tacka nej eftersom jag nu ände mig bra i ryggen. Eller bra och bra, det var inte samma panik känsla längre och jag kunde vrida på lverkroppen och nästan se mina tår. Finaste fick hjärnsläpp när jag berättade det för henne. Hon blev faktiskt arg när jag sa att jag kanske inte skulle sticka dit.

Jag stack dit och det är jag glad för. Dels för att Martin är jävligt trevlig och lätt att snacka med (han och Sofia är lite för lätta att prata med, måste vakta min tunga) men även för att han uppenbarligen visste lite om triggepunkter... Fy helvete vad ont det gjorde på vissa ställen, helt sjukt! Men lärorikt! Nu vet jag tex att det finns punkter som kan påverka mitt illamående (mår ofta illa) och punkter som kan få mitt lillfinger att domna av osv osv. Kan varmt rekommendera Martin om man vill ha hjälp, han har klinik i Västra Hamnen och inte så farligt dyr :) (http://mmtgedenryd.wordpress.com/) Trodde faktiskt aldrig att jag skulle säga det men nu gör jag det, Raffi har fått en STARK konkurent! Martin är den andre personen som jag tillåtit röra mig i nacken och det är stort i min värld. Fick dessutom lite läxa, kul! Älskar alla tips och råd jag kan få när det kommer till träning och hälsa!

Nu ska jag fixa lite mat och sen bada. Eller iaf ngt av det.

Over n Out