Jag har fått en del kommentarer ang mitt föra blogginlägg. Det är så här att jag inte på ngt vis känner att jag är förmer än ngn annan elelr att man måste träna och vara aktiv för att leva ett bra liv. Inte alls. Jag har läst mitt inlägg igen och tycker faktistk att jag poängterar att det är jag som har problem och att det är jag sm har en fobi.En fobi sm jag har haft hela mitt liv, så länge jag kan minnas. Jag har altlid varit mer eller mindre aktiv och rört på mig. Kanske inte alltid gått på gym men alltid rört på mig. Jag har tydliga anlag för att gå upp vikt oc därför passar jag mig maniskt, kanske överdrivet mkt.

Det är även så att jag vet att en del inte kan rå för att de är direkt överviktiga, det kan finnas sjukdomar och medicinska förklaringar till varför man går upp i vikt. Det säger jag inget om. Det jag har reagerat på är att om man har haft  "allt det där" att man itne vill hålla kvar vid det. För mig är det ett mysterium!

Åter igen är det inte ngn personlighet eller hur man är som människa jag vill klanka ner på , det är bara det att jag inte förstår. Och helt ärligt, kan ni sm läser detta säga att ni aldrig tittat på ngn och reagerat mer eller mindre negativ? Oavsett om det rör sig om tjocka människor eller håriga ryggar eller ojämna tår eller vad det nu är man reagerar på? Varför är det så fel att jag skriver om ngt som jag har svårt med bara för att det rör sig m fett? Det är inte sunt att vara fet, så enkelt är det. Jag dömer inte jag förundras och förvånas och gillar inte.

Som jag även skrev i mitt förra inlägg så är jag itne smal, inte igår och inte för 10 år sedan. Jag har kurvor, så är det bara. (Även om jag inte är jätteförtjust i min loveshandels så finns de där...) Det handlar inte heller om mulliga människor utan direkt överviktiga som har en stor övervikt (i min värld är stor övervikt när man har 15kg för mkt ur hälsoperspektiv).

Nu är min rast slut och jag ska ha lektion, måste rusa. Får se om jag släpper detta helt nu eller om jag återkommer till ämnet, beror lite på responsen.

Innan du läser vidare ska du som läser veta att detta är mina tankar om andras kroppar, INTE ngns personlighet. Det är inte riktat mot ngn speciell även om det är så att jag pratar om vänner på FB. Jag har tagit FB-vänner som exempel eftersom det är folk där som jag har kännt sen jag var liten vilket innebär att jag har ngt att jämföra med.

I dag har jag (som vanligt) tillbringat en hel del tid på FB och då bla tittat på vänner och deras familjer. Då är det vänner från första klass enda fram till högskola och jag kan inte låta bli att förvånas. De som känner mig som liten vet att jag aldrig varit så där jätte smal, jag har alltid haft kurvor, inget fel i det men så är det. Mina vänner på FB är en del som alltid varit smala och snygga utan att behöva träna eller göra ngt vettigt. Visst har de säkert tränat lite ngn gång i veckan men inte mer (mig veterligen) och hur ska jag säga det, det syns dag! Som en del har "förfallit"! Tjejerna ar blivit mammor och killarna pappor med tillhörande mage. Dock måste jag säga att killarna är i "bättre skick" än vad tjejerna... Fy fan, måtte jag aldrig bli sån! De som nyligen blivit mamma, klart att de är "runda" eller vad jag ska kalla det men det är ju inte så konstigt. Det är bara det att en del var inte ens "i form" innan de fick barn! Jag är chockad!

Jag personligen är livrädd för att "förfalla", att bli tjock och otränad. Livrädd, inte lite rädd utan panikrädd för att bli tjock, så är det bara. Nästan som en fobi faktiskt. Förmodligen mest jobbigt för mig men det är så det är. Önskar ibland att jag inte var så hysterisk med min kroppsfixering, oavsett om det är min eller andras. Oavsett vilket undrar jag nu om jag är en ond människa som tänker och känner så inför mina "vänner" på FB. Jag känner mig ganska ond, ännu ondare nu när det har kommit ner på papper men det är ff så jag tänker om det hela. Inget jag är direkt stolt över, tvärtom men nu vill jag höra era åsikter. Raka rör.

Vidare gick träningen helt ok i dag när jag väl kom dit... Jobbigt i början och jag svettades som en gnu och det gjorde ont i början pga min underbara träningsvärk.

Vaknade i mors helt utvilad och det var en underbar känsla, en käsnla som kommer allt för sällan... Förmodligen blev det så för att jag har tagit det lugnt i helgen och bara myst och njutit av livet. I lördags hade jag en het date med Oskar och mitt träningsprogram och det kändes bra, vilket fyllde mig med bra energi. På kvällen var jag hos Malin och träffade släkt och vänner vilket fyllde på med ännu mer energi sen hem till Finaste och somnade på soffan ganska tidigt... På söndag morgon vaknar jag med ett leende på läpparna (nästan iaf) och klädde på mig så fort finaste väckte mig med "Går du inte upp nu kommer alla tranbärsbullarna vara slut!"... Det visade sig senare att henens klocka hade ringt i nästan 40min innan hon fick liv i mig, så så mkt för att vakna utvilad! Haha! Jaja, jag kom upp och fick på mig kläder sen tog vi lite pengar med oss och gick in till Löberöd med Laika i handen och köpte bullar som vi skulle ha till frulle  hemma hos Finastes föräldrar. Laika klarade det bra, trots människor och långa män med glasögon OCH rulator!! Hon är en sån mes! Fram och tillbaka är det ca 6 km  så med det i ryggen tyckte vi att vi gott kunde unna oss bullar till frulle... Gott som tusan var det!

Till lunch blev det helstekt laxsida, stekt i smör så skinnet blev knaprigt och smaken underbar, så som det bara kan bli när man steker i smör... Lax och grönsaker, sååå gott! Efter lunchen blev det lite fix med gardroben så den blev helt klar och vi kunde börja flytta in kläder lite smått i den nya STORA möbeln som vi byggde förra helgen... Fy tusan vad bra det blev!

Efter lite meck och mys framför TV:n körde jag in till stan (Finaste lämnade Laika på vägen till träningen) och hämtade lite saker hos Malin, sen hem och packa upp alla saker. Lite dator tid hanns med innan jag stack till gymmet. Var itne alls så taggad som jag brukar vara men det var bara att ta sig dit, vet ju att jag älskar det när jag väl är där! Igår hade jag intervaller, 3*2*5 på 90% (3min snabbt, 2 min vila och sen omigen 5 gånger)och det var så otroligt härligt underbart! Jag bara ler när jag tänker på det och när jag gör det och efteråt kan jag inte sluta le! Jag älskar det, älskar att få svettas och springa på lite, att jämföra med andra dagar och se framstegen. Underbar känsla att ha det svart på vitt att jag faktiskt blir bättre. Värsta egoboosten! 

Full av energi kommer jag hem och börjar göra lite mat inför veckan. Trodde inte jag alls skulle palla det men det gick av bara farten och jag var på så himla bra humör! Härligt! Hann tom ta det lite lugnt innan jag skulle sova. Som vanligt somnade jag utan problem... Vaknade i morse innan klockan och var utvilad och ff på stålande humör! Nu sitter jag på jobbet och planerar lite, tar bara en snabb paus för att få ner alla tankar så jag kan koncentrera mig på det jag ska göra... Jag önskar att alla får uppleva den glädjen jag känner när jag tränar, det är en så härligt känsla som stannar kvar och fyller med energi.

Fan, det låter som om jag går på ngn drog. Men det gör jag inte om inte träning kan räknas som drog?

Har dock en undran till er som läser. Ngn som har förslag på hörlurar som fungerar bra när man tränar? Jag har sånna som man stoppar in i öronen men när jag börjar svettas åker de ut och de sitter helt enkelt inte så bra. Jaja, nog blajjat för denna gången, nu koncentration på mitt jobb...

Over n out

I dag börjar mina framsteg att synas, på riktigt och det är underbart!!! Jag har haft en het date med Oskar i dag och det var ritkigt roligt! Känns som om jag äntligen börjar få rätt på det och nu, äntligen ska jag få börja lägga på vikter! ÄRTLIGEN!!! Dessutom har jag "fått tillbaka" lite av de grejer vi strök sist för nu är jag tillräckligt stark för att genom föra dem på ett korrekt sätt. Känns bra för egot. Ännu bättre är att Oskar ville lägga till en del övningar som jag ska göra innan SS eller iaf i samband med SS. Känns underbart! Lägg där till att jag börjat bruka allvar med maten och har gått ner ca 0.5-0.6kg sen i söndags! UNDERBART!!! Läste ngnstans att varje kg gjorde i storleksordning ca 20sek/km. Så jag borde kunna pressa min tid med ca 2,5min (på 5km) om jag går ner 6kg... Så jag vill gå ner men det är inte första prioritet, först och främst ska jag må bra och få ut så mkt som möjligt av min träning och min tid med Oskar. 

Igår tog mina systrar Fredrika och Malin examen. Den ena socionom och den andre psykolog, bägge har fått de jobb som de vill ha. Sjukt stolt över dem och glädjs med dem. Konstigt nog känns detta större än när jag själv tog min examen för ett år sedan. Konstigt men så är det. Har i dag varit hemma hos Malin och firat henne. Kom jätte många dit, släkt och vänner och det var så mysigt! Älskar att träffa mor sida av släkten, det ger en sån otrolig trygghet på ngt vis. Kanske för att det helt enkelt får mig att minnas mor och känna att hon inte är bortglömd, inte av ngn. Känns bra att veta.

Passade påp att prata med mina mostrar en del och med kusiner, så åroligt. Och naturligtvis en massa träning med Olof! Min ena moster sa att jag såg så glad, lung, välmående och tillfreds ut! Och det på ett sätt som on inte har sätt mig förr. Kul aatt höra för jag mår förmodligen bättre nu än vad jag gjort ngnsin. Älskar min träning, trivs med den och med Oskar, trivs super på mitt jobb, med min fritid och älskar att vara med Finaste. Hon gör mig lycklig, så är det bara. Det enda som "fattas" nu är ett hus med staket i närheten av Malmö/Lund. Ett hus där jag och Finaste bor ihop så klart!

Nu är det dags för mig att avsluta och tillbringa lite tid med Finaste och Laika som är här på besök denna helgen :)

I dag har jag varit på gymmet två gånger, känns som om jag har klippkort där... Men det är en härlig känsla att vid lite i sju på morgonen komma hem och se stan vakna medan man själv redan har kört lite styrka på gymmet!

Nu på kvällen körde jag ett pass SS och lyssnade på musik. Lyssnade på Svenska akademin och Stures danskorkester (eller liknande) och lyssnade noga på texterna och tänkte vidare. De sjunger typ att snuten ska tagga ner och inte lägga sig i, att de ska sluta med övervåld osv osv. Det håller jag med om men jag håller inte med om sättet de sjunger det på tror jag, som att alla poliser är dumma i huvve. Eftersom ajg aktiskt umgås med en del poliser och de är riktigt bra kan jag bara säga att det itne stämmer, de är trevliga!

I och med att jag gillar poliser (eller personerna bakom uniformen) får jag plötsligt lite svårt att lyssna på den musiken jag annars älskar. Konstigt det där. Samtidigt vill jag inte sluta lyssna på musiken...

Funderar vidare och undrar vem det är som lyssnar på sån musik, egentligen. Tror ju inte att ngn av min vänner som arbetar som poliser lyssnar på det (vore ju konstigt om de lyssnade på ngn som ansåg att de var mer eller mindre förtryckare) samtidigt tror jag inte att det är "överklassen" som lyssnar på det heller eftersom det är väldigt väldigt röd musik.

Så vem är det som lyssnar på den ttypen av musik? Fritidspedagoger? Tydligen men vem mer? KÄnns som om det är olyckliga människor som är missnöjda med sin tillvaro och skyller mkt på regeringen och på polisen ist för invandrarna eller ngn annan. Är jag en av dem? Nä, det hoppas jag verkligen inte men jag gillar musiken. Jag blir glad av att lyssna på den och tänker fortsätta med det. Jag älskar min vänner (även poliserna) och tänker fortsätta med det! Så det så!

Igår var jag och Finaste på på ikea, så där lagom kul men vi fick iaf tag på det som skulle inhandlas :) Ni som känner mig vet att jag inte gillar Ikea för fem öre men det kan vara ett nödvändigt ont att vara där ibland. Speciellt för oss som inte skiter pengar är det ett bra alternativ när man vill inreda med hyfsad stil... Måste dock erkänna att jag faktiskt tycker det är så där jätte mysigt och till och med lite roligt att fixa och trixa här i huset :)

Vi köpte en jätte stor bokhylla (185*185) med 25 fack i att ha i gardroben och till den köpte vi lite lådor. Tror det kan bli riktigt bra faktiskt. Hoppas det! Välrdens bästa Caisa kommer hit i em och ska hjälpa mig (Finaste är och tränar) att börja bygga ihop allt. Förutom bokhyllan inköptes det ett bord för fyra men med iläggningsskiva (eller hur det nu stavas..) och till det fyra stolar. Bord och stolar i svart men med ljus skinn/mocka klädsel på sitsen. Ska bli kul att se hur det funkar i köket. Tror det kan bli riktigt bra. Vem vet, kanske, kanske lägger upp bilder på hur det blev när det blev klart. Utöver det köpte vi lite hängare och lådor (eller heer det låder? En låda flera ???)

När vi kom hem såg vi att Laika tagit vår säng med storm. Eller det såg ut som om det var en storm som dragit fram över sängen iaf. Hon har egat i den och bäddat om, minst sagt. Blir arg som fan över det men samtidigt, vem kan klandra henne? Sängen står ju direkt på golvet och skriker: KOM OCH PROVLIGG; DU VILL! Jaja, lite sent att bli arg så det var bara att bädda om...

Nu ska det intas en lite fika sen åka och handla lite mat och sånna grejjer innan Caisa kommer och det ska nyggas IKEA möbler.

Sitter här hemma hos Finaste och ska skriva lite tänkte jag. Har tagit nästan 15 min att komma hit så jag kan skriva så nu har jag nästan tappat sugen lite.

Hennes kök är äntligen färdig renoverat och det blev faktiskt riktigt bra! Älskar spishällen som är induktion och med "plattor" som känner av hur stor grytan är och anpassar sig efter det! Smart tycker jag faktiskt :) Köket är stort med många ljusa och bra arbetsytor vilket passar mig perfekt!Ser fram emot att flytta in i köket på riktigt med alla saker.Det är fortfarande en bit till innan det är helt inflyttat.

Denna helgen har vi lånat Lajka av Caisa och det är underbat! Älskar den hunden! Bor man på landet ska man ha hund, så är det bara tycker jag. Nu ska det bara stängslas upp orentligt så att vi kan öppna dörren och sen bara släppa ut hunden så man inte behöver gå ut och gå varje gång :) Men det är minst sagt DYRT med stängsel!

Detta är tänkt som en liten tillbaka blick på året som gick även om detta inlägget har visserligen bara handlat om vad som hänt nu i helgen men nu kommer året!

Den 9januari 2010 träffade jag Finaste för första gången. Det var ett möte som jag förmodligen aldrig kommer glömma! Vi har haft ett underbart år tillsammans och jag är ff lika kär som innan om inte mer faktiskt.  Vi har det bra och vi har gjort en hel del tillsammans under året som gick. Vi har varit och tittat på ett antal Thaiboxningsfighter och galer, Finaste har gjort tre fighter med tre tillhörande vinster!

Vi har även eller nä, jag har gjort starter och vid min sida har Finaste varit vid varje start och peppat och stöttat. Jag har i år gjort två tre starter, två cykellopp och en halvmara. Galet när man tänker på det. Jag har å andra sidan varit med henne på alla hennes fighter, nervös som ett as har jag varit.... Är nog nästan lika trött som hon efter hennes fighter! Haha Jag har även gjort hennes hår inför alla hennes fighter...

Jag har året som gått tagit min examen och arbetat hela vårterminen i Lomma och det var super! Trivdes verkligen bra men fick inte fulltid när de erbjöd mig förlänging så jag sökte mig vidare och fick  fast jobb, full tid, i Oxie som fritidspedagog. Om jag trivdes i Lomma är det inget mot vad jag gör nu i Oxie! Har förmodligen värlens bästa kollegier och riktigt bra elever. Stundtals har det varti riktigt riktigt tufft, jag har varit på väg att krascha men då har mina underbar kollegier varit där, stöttat, puchat och kommit med råd och då har jag klarat ytterligare en dag. Dessutom har jag en fantastisk närmsta chef som ALLTID har tagit sig tid att lyssna, stötta och hjälpa. Det är få förunnat att hamna på ett ställe där man blir så väl emottagen och där det inte är ett spel för gallerian utan verkligen omtanke och uppriktig glädje som delas med de andra. Är oerhört tacksam för att få vara emd och uppleva det.

Under hösten som gick så tog jag kontakt med Oskar Lavesson som hjälper mig med min träning. Han har hjälpt mig med att lägga upp en grov skiss på hur jag ska träna samt gjort personligt träningsschema till mig. Det känns såååå bra att ha ngn som kan att förlita sig på! Oskar är inte bara en tränare han är även ngn som mer eller mindre medvetet pressar mig att bruka allvar hela tiden och han kommer dessutom med goda råd när helst jag behver det. I och med att jag faktiskt betalar för hans kunskaper och schema gör det att jag är för snål för att inte följa det så noga jag kan! Som det känns justn u kommer detta samarbete att vara länge. Hoppas det iaf.

Vidare har jga förmodligen aldrig varit så skadad och sjuk som jag har varit detta året. Förmodligen för att jag bytt skola två gånger året som gick och jag har tränat hårt, enligt Oskar för hårt... Men vad gör det när jag faktiskt gjort det med glädje?! Nu räknar jag med att inte var sjuk eller skadad mer. Nu är det träning som gäller! Pga träningen och tidsbrist har jag bestämt mig för att lägga ridningen på hyllan och än så länge känns det jätte bra. Kan visserligen sakna att vara i stallet och mysa/fixa/trixa och förbereda inför tävlingar, men hästskötare kan man vara hela livet. På det yrket finns mig veterligen inte ngn åldergräns! Och att älska hästar finns det garanterat inte ngn åldersgräns...

En riktigt tråkig sak har dock hänt under 2010. Jag tvingades avliva min stora kärlek och vän. Shellac. Han finns inte mer och det gör ont. Är förvånad över hur ont det faktiskt gör fortfarande.Inte mött ngn hund som ens är i närheten av att kunna jämföra sig med honom. Den som är närmst är Laika...

Det har, summerat, varit över lag ett väldigt bra år. Ett år med många nya bekantskaper och vänner, nya utmaningar och glädje ämnen. Utmaningar inför 2011 är att göra klassikerhalvan, göra fler trilopp och debutera på OSdistans i triathlon. Och fortsätta vara lycklig med Finaste och bygga vidare på vårt liv tillsammans.

Jul och nyårafton har passerat likaså min vila pga sjukdom. Jag har under mellandagarna och ngn dag frammåt varit hundvakt till stjärnan Velvet eftersom hon är rädd för smällare så vi passade på att vara hemma hos Finaste hela tiden. Det passade henne jätte bra eftersom det inte smällde på samma sätt där som inne i stan.

Julen var underbar, väldigt lugn och utan ngn stress, bara soft! Firade julafton med store bror och med stora syster, bägge hade naturligtvis med sig respektive. jJuldagen var hemma os far som vanligt och det var sååå lugnt och skönt mot vad det brukar vara. Härligt och med fantastiskt god mat, älskar det!

Nyårsafton var hemma hos Finaste i hennes hus och det var lugnt och skönt. Finastes kök hann bli klart i tid och vi hann precis bli klar med städningen så det var bara att njuta. 1/1 var jag min vana trogen lite bakis (första gången på länge) men tror inte att det endast har med alkoholen att göra. Jag har nämligen misshandlat min kropp med besked. Jag har inte ätit så bra eller varken bra eller nyttigt de senaste nästan två veckorna vilket i kombination med att jag inte har druckit vatten i den mängd jag behöver gjort att jag känne mig bakis fast ag kanske inte var så bakis. Att jag aldrig lär mig!

I dag har jag jobbat för första gången sen strax innan jul, det var faktiskt riktigt roligt att vara tillbaka! Öppnade och det var sååå underbart! Det vill jag alltid göra! Men det kommer förmodligen inte att fungera så i verkligheten, men önska kan man väl?

Nu blir det gymmet en runda innan jag ska hem och laga mat (har handlat en massa god mat som vi ska äta i tre kvällar i rad. SKönt att ha handlat så jag inte behöver tänka på vad som ska göras, bara göra det helt enkelt.