Det heter ju som bekant att ett gott skratt förlånger livet och det kanske ligger ngt i det. OM det gör det kommer  Finaste leva länge... När jag berättade om mina planer/ideér inför hösten skrattade hon så tårarna rann! Tack för den uppmuntran och det stödet... Men som jag sa till henne så är det nog mest för att jag just nu inte har kunnat träna på en evighet och blir less på allt. Det vänder dock förhoppningsvis i kväll för jag tänkte ge mig ut på en lite löprunda i em, ska bli sååå härligt!!

Igår var jag och Finaste ute och åt sen sådg vi bio, bara hon och jag utan omvärlden eller "tänk på vikten" genom hela kvällen. Det var så härligt underbart! Vi var först på Jensens vilket är ett ställe där man får bra mat till lågt pris. Eller det var min åsikt ända till igår... Fy fan, aldrig mer Jensens! Vi åt först en snacks korg som var helt ok och sen beställde jag en pepparbiff. När min talrik kommer in frågar jag om det är rätt beställning för så här ser inte en pepparbiff ut... Jag fick en tjock avlång sak med senor i. Tjejen som serverade oss sa att det var en pepparbiff och jag visade på bild och sa att jag adrig fått ngt liknande under de andra gångerna som jag fått mat där och att jag ansåg att det inte var rätt. Visade senan i köttet osv. Hon gick ut med en till köket och kom tillbaka med samma tallrik (där maten nu var kall) och sa att tom köket sagt att det var en pepparbiff. Motvilligt gick jag med på det och började äta. Jag hade beställt en MEDIUM stekt köttbit men eftersom den vvar så jävla tjock var den helt röd i mitten och seg. En pepparbiff ska smälta i munnen, det gjorde INTE denna. Jag åt knappt hälften av det som fanns på talltriken, jag gillar inte kall seg mat som man tappat ett pepparkar på ena sidan köttet och sen kallar det pepparbiff. Not my cupe of the!

Efter misslyckad middag (Finastes mat var god) åkte vi till entre för att se The Fighter. Vi hämtade biljetterna och sen gick vi till hemköp för handla lite att äta (godis). Vi tog lite och ställde oss i kön. De öppnade kassan bredvid och då kastar sig en tjej fram och mer eller mindre puttar bort mig från den kassan. Ursäkta säger jag, jag ska bara ta en tablettask... "Jaha, jaja, vi ska på bio" Svarar bruden med den stora röven. "JAha, det ska vi också" svarade jag. När jag vänder mig om och tittar på Finaste ser jag hur hon skrattar men att hon först reagerat med att bli vansinnig på bruden med den stora röven för att hon inte varit snäll mot mig. Jag såg i hennes blick att hon var på väg med en jabb. Konstig känsla samtidigt som den är grymt mäktig! Min Finaste var på väg att skydda mig! Elna, vi har lyckats (ok, mest du kanske) skapa en stridsmaskin! :) En som ff går att tygla dock ;) Förstå mig nu rätt, Finaste hade inte nitat henne om hon int egett sig på mig, det som är kul är hennes reaktion att skydda mig (hon är 11cm kortare och knappt 8kg mindre) trots att jag kan ta vara p mig själv. Måste dock erkänna att det är enormt skönt att veta att hon finns där för mig i alla lägen. Dessutom är hon tränad på att slåss :D Slåss gör hon dock bara i ringen eller på träningen...

Filmen var en dkoumentär om en fighter och den var helt ok. Mer en hemmafilm än en biofilm var vi överens om när vi sett den. Men det viktigaste är att vi hade en mysig kväll tillsammans utan ngn annan och utan en massa krav och där det inte var viktigast att hålla vikten utan att njuta av varandra. UNDERBART!!! Som vi bägge längtat efter det!

I morse var jag 3.1 kg från min målvikt. Har nu gått ner mellan 4-5kg. Känns bra. Räknar dock med att gå upp lite nu när jag börjar träna. Dels i muskelmassa men även för att kroppen kommer binda mer vatten än vanligt när jag tränar. Hoppas dock att det bara blir 1 kg oc inte mer jag går upp. Kör ju en massa förbränningsträning... När jag nått min målvikt ska jag köpa nya kläder. Som det är nu får kläderna sitta illa. Jag kan tom ha Finastes tröjor utan att de sitter tight!! Konstig men ärlig känsla :)

Over n out

I bland undrar jag över hur det kunde bli så här? Vad var det som gjorde att livet blev så här, att jag blev så här? Eller hur vänner plötsligt fanns för att sen försvinna eller hur ett intresse kan ta över livet så totalt?

När jag höll på med hästar var min "bekantskapskrets" betydligt större än va den är nu. Trodde att det var vänskap men det verkar det inte vara eftersom de plötsligt inte finns i mitt liv. Precis som om jag inte behövs längre eller som om jag inte fyller ngn fuktion när jag inte håller på med hästar längre. Jag saknar hästarna men  saknar även den vänskapen som fanns med där.  

Eller en del kursare som man trodde var riktig vänskap som bara försvann iom examen. En del visste jag att det skulle bli mer sporadisk kontakt men att vänskapen skulle finnas kvar medan andra trodde jag faktiskt att jag skulle ha vidare kontakt med.

En del intressen har tagit över mitt liv totalt eller iaf bitvis. Det tycker jag iof är kul men samtidigt otroligt jobbigt. Eller det där var nog inte riktigt sant, ska försöka förklara hur jag menar. Jag älskar min träning och det är mitt val att lägga så mkt tid på det, ingen pressar mig. Det är bara det att jag upplever att det tar mer tid än vad det gjorde närjag höll på med hästar. Förmodligen för att jag kombinerade intresse med att umgås med vänner, nu är jag ju ensam när jag tränar. Så när jag tränar måste jag välja bort att umgås med vänner vilket jag kunde kombinera med hästarna innan. Kanske läge att gå med i en klubb?

Finnaste håller ju på med thai och det är verkligen kul. Kan ibland bli avundsjuk på gemenskapen fighter emellan samtidigt som jag kan tycka det är så otroligt skönt att inte ha ngn klubb...Ganska dubbelt det där! Bör dock poängtera att alla fighters alltid har varit väldigt trevliga och snälla mot mig.

En annan sak som även det gäller träningnen är maten. Finaste måste äta bra för att hålla vikten och jag "måste" äta rätt för att få ut så mkt som möjligt av min träning. Det är bara det att allt kretsar runt mat, träning och vikt. Det är en av de stora anledningarna till att jag tycker det var så otrologt skönt i söndags! I söndags var det dagen efter fight vilket innebär att Finaste kan äta vad hon vill, hur mkt hon vill, när hon vill. Det gjorde vi också, vi åta bullar till frulle, godis underdagen och god mat hos far som innehöll potatis. Det var helt ljuvligt gott! Det var sååå lyxigt att endast behöva tänka på vad man ände för just då för stunden. Det var precis som förr... Kan sakna det så otroligt mkt, att inte behöva tänka på hur allt påverkar träningen eller vikten (gäller främst Finaste pga viktklasser i thai).

Även om vikten är viktigast för finast påverkar det även mig.  Jag skulle aldrig sitta och äta onyttigt framför henne när hon inte kan äta. Jag skulle aldrig laga mat som hon inte kan äta, oavsett om fight närmar sig eller inte. Så de som säger att det bara är tränare och fighters som spelar roll i thaien vet inte vad de snackar om! Visst det är fightern som gör jobbet i ringen och det är tränaren som förbereder fightern fysiskt men det är ett team bakom som inte alltid syns...

Förstå mig rätt, jag gör allt detta för att jag vill, tro inget annat. Vidare vill jag än en gång påpeka att det som jag skriver här är MINA tankar och åsikter som bygger på MINA erfarenheter och MITT sett att se saker. Säger inte att det som skrivs här är det enda som är sant och riktigt, bara att det är mitt sett att se världen oc mina upplevelser. Det är ingen annan som säger vad jag ska skriva och inte skriva. Bara så det är klart!

Jag är så stolt över Finaste, hon är bäst. Hon vann över Fatima i lördags med siffrorna 2-1. Hon var grym i klinch men hon var inte sitt gamla vanliga jag under figten. Finaste var liksom seg, kom inte igång så som hon brukar göra. Fick till en del riktigt bra slag, lowkickarna satt där dom skulle, vann i klinch men det var inte samma vanliga Finaste. Kan inte sätta fingret på det exakt men det var ungefär som om hon var i en annan värld och väntade på att komma igång. Minns att jag sa "Vad fan är det som händer? Varför börjar hon inte? Ngt är fel..." Finaste brukar vara explosiv och ha ett grymt fotarbete och riktigt bra boxning men det var inte som vanligt. Shit vad jag har blivit bortskämd med att hon alltid (iaf så här långt) glänser och vinner överlägset! Oavsett vilket var hon grym, hon gick in i sin första B fight (5 ronder utan skydd) och mötte en tjej som gjort 20 fighter mot Finaste 5. Nu har hon gjort 6.Vi har kommit överens om att vi ska ha ngn kodord som jag ska skrika när hon segar till sig och behöver vakna. Frågan är bara vad? Förslag ngn? (Vi har ofta skojat om att jag ska gå fram i rondpaus och säga att hon slår som en jävla kärring och i lördags var jag på väg att göra det men valde att inte göra bort mig/henne så jag stod kvar och skakade av nervositet...)

Kanske är det så att en del av att hon inte kom igång är mitt fel. Jag har ju inte mått bra vilket gjort att jag inte har kunnat finnas där och stöttat som jag brukar. Det har gjort att Finaste har gjort mer själv, vilket hon naturligtvis klarar men jag tror det påverkar. Tror även, till min stora förvåning, att det är oerhört viktigt för Finaste att förberedelserutinerna inte ändras då det verkar påverka henne mer än hon vill erkänna. Jag var inte där som jag brukar och lägg där till mens vilket gjorde att hon förmodligen bantade för hårt för rädsla för att inte klara vikten och vägde in på ynka 52.6 Fighten var i 54kg klassen...

Oavsett vilken anledningen är till att hon inte var som vanligt så är det så att hon vann sin första 5ronders fight och hon gjorde precis det hon skulle och följde planen till punkt och pricka. Och jag, jag är stolt så jag håller på att spricka! Att hon har tidernas bula i pannan och ett blått öga rör mig inte i ryggen. Eller jo, lite. Dvs vet inte hur omtyckt det är med tanke på hennes jobb men annars skiter jag i vilket. Till min stora glädje verkar hennes kropp klarat av fighten med bravur! Hade varit kul att veta hur Fatima mådde, tror hon har starka känningar i vänster ben och i nacke... Hehe Don´t mess with my woman, girl!

I söndags åt vi frulle på Syster och bröder och Åsa mötte upp. Kul och mysigt :) Sen körde vi hem till far och det var så där underbart mysigt, Sutt var där men annars var det bara vi. Jag, Finaste, Sutt, far och RM. Underbart! Lugnt och stilla, ingen stress och underbart god mat. Precis som det ska vara i Nyrup :) Finns inget bättre ställe på jorden, det är jag övertygad om. Där vill jag bo när jag bli stor :) Det är så stort att vi utan problem skulle kunna ha ett eget litet gym hemma... Det ni! haha

I natt (natten mellan söndag och måndag) sov jag hela natten för första gången på länge, sååå skönt! I dag är det planering hela dagen för mig och det är skönt att hinna få det gjort och sen bara kunna hänga med kidsen resten av veckan. I kväll blir det till att jobba extra lika så på tisdag, onsdag blir det sista PIM träffen, torsdag ska jag iväg med min öron (har blivit mer eller mindre döv, jätte jobbigt), fredag hoppas jag att det inte händer mer än att vi kommer äta gott och bara ta det lugnt. Hoppas kunna komma igång i slutet av veckan och jogga lite, saknar min träning ngt kopiöst! Snart inne på min tredje vecka utan träning...

Tre andra viktiga händelser i helgen är att jag dömde mina första fighter (4st), Sofia kom och mer eller mindre höll mig i handen genom hela fighten. Tror att det finns en riktig vän där. Finaste sa ngt efterlängtat så jag började böla och vi har bestämt oss för att flytta ihop. Räknar med att det blir vid nästa månadskifte :) Tjohooo!!!

Nu har det gått mer än en vecka sen jag började känna mig kass och jag är ff inte bättre. Eller på vissa plan är det bättre på andra beydligt sämre. Jag är bättre så till vida atg itne har ont i halsen och har inte hostat blod på hela dagen. Febern har också  nästan helt gett med sig men ajg har å andra sidan sovit lika mkt per dyng som jag i vanliga fall gör på två- två och ett halft dygn... Ska försöka få läkartid i morgon och se vad de säger. Det gör ont när jag drar djupa andetag, ont när jag hostar, hel stopp i näsan osv osv. Börjar bli trött på detta nu. Ska vara tacksam om jag klarar dömma på lördag som det är nu, orkar itne ngt. Det är en pärs att ta mig till och från toa (ca 15 m tur och retur...). Träna kommer jag inte göra på hela veckan och förmodligen inte fören i slutet av nästa veckan, och det om jag har tur! Skönt att ha Finastes fight på lördag att se fram emot. Och att jag ska döma för dörsta gången :) Det ska bli kul! Tjohoo!

mkt mer än så har inte hänt. Nu ska jag se en film till och sen ta det lugnt till finaste kommer hem. Längtar.

Over n Out

Jag har under min tid med hästar hört uttrycket en ponnymamma och inte funderat så mkt mer på det. Kanske hur lyckligt lottade ungarna med ponnymammor är eller att det är stor risk att de blir bortskämda snorungar. En kollega till mig har en ponny ihop med sin dotter och hon brukar berätta att när hennes dotter är hemma agerar hon ponnymamma. För er som inte vet vad det är så är en ponnymamma den förldern som kör barnet till stallet, fixar allt, verkligen ALLT, medan ungen rider. Med allt menar jag mockning, tar fram utrustning, fixar mat till hästen tar hand om hästen efteråt medan dottern/sonen äter lite fika. Ungefär så är en ponnymamma för mig. Vidare är det ponnymamman som kör barnet fram och tillbaka till alla träningar, till klubbmöten och allt vad det nu kan tänkas vara. Allt för att barnet ska få det så bra som möjligt. Jag har aldrig riktigt kommit underfund med varför en förälder står ut med att vara en ponnymamma men det har min kollega förklarat för mig. Hon berättar glatt och med stolthet att i helgen har hon varit ponnymamma! För henne verkar det vara ett privilgium att få dela allt detta med sin dotter. Hon är dock noga med att förklara att hon vill göra detta och att dottern utan probelm klarar sig utan henne i stallet.

Anledningen till att jag tar upp detta ämnet är för att jag har börjat känna mig träffad, fast inte som mamma utan som flickvän. Jag gör allt för Finaste. Jag handlar, lagar mat, fixar och trixar, masserar fötter (som jag verkligen hatar), har tom köpt en bok om zonterapi för att testa det, är med på träningar ibland, är alltid nyfiken på hur träningen har gått, hur hon mår, hur vikten är, hur jag kan hjälpa henne på ett bättre sätt, försöker att alltid vara där för henne vid fighter, skulle inte ha ngt emot att vara mer delaktig i klubben eftersom den är viktig för henne. Tar semester utifrån våra tävlingar, ändrar mitt schema så jag kan vara där när hon ska ladda för fight, fixar hennes hår inför fight (vi har börjat få en "ritual" innan fighter), går upp tidigt inför träningar och fixar hennes hår för hon vill testa hur den eller den frisyren funkar i fight.

Allt detta gör jag med glädje, för jag vill vara delaktig i det som är viktigt för henne, vill dela hennes upplevelser med henne, dela nervositet och känslan efter fight (själva uppladdningen låter jag helt till klubben för de kan thai och det kan inte jag, skulle aldrig ens antyda att jag kan ngt om det.) För mig är det så otroligt viktigt att få göra detta för henne för jag vet hur mkt hon uppskattar detta och vet hur mkt det underlättar för henne i hennes vardag. Till saken hör att hon gör samma sak för mig, utan att tveka. Vi är ett team helt enkelt.

Jag vet att jag är viktig för henne och att min åsikt spelar roll. Fick det väldigt klart förklarat när hon frågade mig här om dagen om hon kunde få byta låt. Nej snälla, ,kan jag inte få höra bara denna låten? Kan jag inte få byta låt? jaja, ok säger jag och börjar byta radiokanal när hon avbryter mig och säger att hon pratar om sin introlåt! Hahaha jag bara skrattade! Självklart! Byt du hur mkt du vill, det är inte för mig de spelar låten utan för dig, blev mitt svar. Visst nu har hon gått in ett par gånger med "vår" låt och jag blir jätte rörd varje gång jag hör den låten men det är som sagt en låt som ska passa Finaste och inte mig. I det läget är jag helt ointressant. Men hennes fråga fick mig att föstå hur viktig jag är för henne (och ja, jag bölade när det gick upp för mig...) och jag tror mitt svar fick henne att förstå hur viktigt det är att det är bra för henne.

Om ni läst så här långt får inte inte tro att Finaste styr mitt liv eller att jag är utnyttjad på ngt vis. Jag är en toffel, inget snack om det MEN jag är stolt över det, stolt över att få finnas där för henne. Stolt över det och hon gör samma för mig. Hon stöttar mig otroligt mkt, blir inte arg när jag väcker henne på natten för att jag fryser i febern och tvingar henne värma mig eller när jag ber henne fixa mat till mig. Hon gör allt det där för mig, preis som det jag gör för henne. Eller nä, inte samma sak exakt men andra saker som jag behöver hjälp med. Hon är inte ett bortskämt barn med en överbeskyddande ponnymamma utan hon är en grym fighter som har en flickvän som stöttar och puschar och hjälper till och underlättar vardagen. Hon tar mig ALDRIG för given, sällan hon ber mig om ngt, det är ofta jag som erbjuder mig och jag är inte rädd för att be om gentjänster.

Som sagt vi är ett team, ett starkt team som kan nå långt tillsammans. Linda, det är du och jag mot världen och du är det bästa som finns!

Tror inte det är ngn som missat att jag har haft en minst sagt tung period nu ett tag. Ca 2½vecka närmare bestämt. Förvånad över hur mkt det har påverkat mig att jag (som jag ser det) svikit Linda genom att inte kunna följa med till Tyskland samtidigt med en hel del andra saker har varit tufft att hantera. Jag har iaf slutat gråta och äter utan kväljningar och inre strider men har ff kvar det där dåliga samvetet när jag har ätit. Men det kommer gå över, det hoppas jag! På loppet av en vecka gick jag ner nästan 4 kg! Det är ju onekligen i klass med Biggest Loooooserr... MEN jag åt mina fem-sex mål varje dag, det vara bara det att jag åt väldigt lite vid varje mål... Jaja, nu är jag mindre i volym och inga jeans sitter snyggt längre, men det blir inga nya fören det är ytterligare iaf 3kg till som försvunnit!

Thaiboxnings-SM gick i helgen i varberg och jag och finaste var där. Det var sååå sjukt många bra fighter och en del oväntade som vann, kul! Dessutom mådde jag och finaste bra av att få lite kvalitets tid ihop, bara hon och jag. det var super! Vi pratade mkt och skrattade en hel del och var osams lite, precis som det ska vara! Bäst var nog resan hem när vi satt och pratade i bilen. Det var så mysigt och precis som förr, innan jag fick min break down och innan Dresden. En del saker kom upp, en del meningar blev sagda och plötsligt försvann mkt av det som gjort att jag mått så dåligt! Söndagen efter SM var sååå härlig! Det var ajg och finaste och inte ngn tid att passa, ingen stress, bara hon och jag. Kan inte förklara i ord hur mysigt/skönt/väl behövt det var. Vi fick gjort mkt, städat, umgåas, fixat lite med mat, tvättat, sett film, inom hennes föräldrar en snabbis. En bra dag helt enkelt.

I torsdags i förra veckan hade jag en het date med Oskar på RF gym. Det var nog det snabbaste och tveklöst det positivaste möte vi haft. Oskar var nöjd med mina träningsframsteg och vi vörjade lägga på lite vikt på de flesta övningarna plus att jag numera får lov att "gå ner hela vägen" i raka marklyft (fick bara till knäna innan) och ska numera göra en mer rep på mina upphopp! NICE! dessutom sa Osakar att det börjar synas på min kropp att jag tränar. Kan man få bättre komplimanger av sin tränare?

Mina kolleger på jobbet har varit helt fantastiska nu när jag mått kass. De har brytt sig så ärligt och uppriktigt, kramat och stöttat när jag har bölat/haft det jobbigt. Så enormt tacksam för det. Mikaela har också fått ställa upp. Visserligen på "order" (svårt att göra det på annat sätt över nätet) men med bra resultat. Hon sa så fina saker och det kändes bra då Mikaela förmodligen inte har "osanning" eller "oärlig" i sitt ordförråd! Tack!

Helgen blir till att spendera hemma hos Finaste och fixa lite i trädgården och laga mat och njuta av varanda och Laika. Ja, en del träning blir det ju naturligtvis också!

Detta var en snabbgenomgång av vad som hänt sista veckan och jag lovar att försöka bli bättre på att skriva mer kontinuerligt.

Over n Out

Visst är det väl inte bara jag som har skitdagar eller skitperioder? Jag har som jag skrivit innan haft det lite tungt ett tag men nu får det fan vara nog! Känns som varenda jvla människa i hela världen är sur på mig eller iaf missförstå mig och/eller inte vill förstå mig (jag vet att det inte är så, men ni fattar känslan). Borträknat Finaste, hon kämpar på med mig och är ett stort stöd. Utan henne hade jag förmodligen varit sjukskriven om jag ska var helt ärlig...

Jag skulle helt ärligt vilja konfrontera de som jag inte tycker om eller som jag anser har gjort mig ont, men vet samtidigt att det är bättre att svälja och titta åt andra hållet eftersom eventuella reaktioner skulle bli så mkt värre för mig och de som betyder ngt i min omgivning och det vill jag inte riskera. Observera att jag skriver i plural då det är inte bara en och det är i olika sammanhang...

Jag skulle vilja skrika, spotta, svära, slå, hata, vara elak, förstöra och bete mig så som ett tjurigt litet barn skulle göra. Tur jag inte är ett litet barn utan en vuxen kvinna som ist för att göra allt det där, låser in sig på toa i 20 min och tjuter så tårarna sprutar a la Bamse världens starkaste björn. För säkerhets skull tjuter jag ordentligt iaf två gånger på jobbet så att jag är säker på att jag gör det ordentligt. För att vara ytterligare säker på att ingen missar ngt får jag problem med maten, svårt att äta. Ganska svårt att dölja det när det är mellis med barnen på fritids. Hade med mig lite keso och bär till mellis. Jag tuggade, tuggade, tuggade om, fick kväljningar, var på väg att spy men försökte låtsas som om inget var fel. Som tur var var barnen väldigt pratiga och underhöll sig själv. Skönt! Tror inte jag gråtit så här mkt under så här pass lång period sen mor dog. Gråtit mkt mer nu än vad jag gjorde när jag fick avliva min älskade Shellac eller när jag var tvungen att flytta från slottstaden...

Har pratat mkt med Finaste och hon är bäst, så är det bara. Som jag ser det så är det enda possitiva med detta att jag kommer komma ut ännu starkare och en hel del smalare. Och det är ju inte fy skam även om jag just nu känner att det är ett dyrt pris att betala... Har dessutom fruktansvärt ont i huvudet och helt omotiverad till att jobba till 1930 i dag. Det suger! Men det är som en nära vän säger, Det är bara igenom och ut på andra sidan...

Nog med galla, nu kan det bara bli bättre! Nu ska jag försöka tvinga i mig lite mat innan det är dags att jobba vidare.

Over n Out

Finaste kom hem i natt, skönt. Hon verkade helt ok och väldigt glad, nu är det bara jag som ska rycka upp mig. Precis som jag skrev igår så var jag nog mest depp för att jag var trött för idag känns det bättre. Otroligt vad lite (totalt 3½tim) sömn kan göra. Lägg där till att jag är nyduschad och gått ner 1,6kg sen i lördags morse... Ska frsöka ta en halv semesterdag i dag så jag kan komma hem till Finaste och umgås innan jag ska jobba extra i kväll. Hoppas det funkar.