I söndags hände det alltså, jag gjorde en halvmara. Helt otroligt. Fattar inte att jag gjort det. Innan jag gjorde det tyckte jag att en halmara lät långt men att 21km lät lite kortare. Nu, så här lite efter tycker jag inte att det låter så långt och är lite lätt besviken över att jag itne gjort en hel mara. Samtidigt VET jag att det inte finns på kartan att jag skulle kunna genom föra en hel mara i den form jag är i dag. Det var ju trots allt ganska precis som jag klarade genomföra en halv...

Det började redan p lördag kväll med uppladdning (den hade visserligen börjat tidigarei veckan men nu gällde det verkligen) och det gick väl så där. Vet inte om jag slarvar lite innan start i ett förösök till att lugna mig själv  med att det inte är så viktigt. Jag åt iaf räkor, chips, ½l läsk osv osv. Kanske inte bästa uppladdningen i matväg oc till det gick jag och la mig sent.

Vaknade och var på G i tid. Åt lite frulle, tog med mig flera måltidsersättningar eftersom jag vet att jag har svårt att äta innan start. Tejpade mina vader och packade väskan sen bar det av till Svågetorp där vi (jag och finaste) väntade p tåget och sen var vi på väg, på riktigt.

Det var lätt att hitta (vi förföljde en annan som skulle springa) och allt ar väldigt välorginiserat. Efter att vi kommit fram och startanmält osv så var det bara att ta det lugnt och försöka äta så mkt som möjligt. Det gick väl så där om vi ska vara helt ärliga... Kom på att jag var tvungen att gå på toa 20 min innan start och det var tidernas kö, då blev jag nervös! Hann precis på toa och sen till finaste för att hämta min väska och de gel som jag skulle äta under loppet.

Starten går och efter ca 4 km vill jag bryta, då börjar det göra ont i låren (har haft småont i dem hela veckan, trots vila). Det tog ganska lång tid för mig att komma in i andra andningen men ngnstans vid 5 km tog jag en gel och drack lite vatten från ryggan och sen kom flytet. När jag kom till milen var känslan, redan här?! (då hade jag sprungit i ganska exakt en timme så det gick inte snabbt...) Då var det bara att rulla på. Jag gick vid varje vätska station för att kunna dricka ur muggarna med vätska som de delade ut. Tog det till vana att drick en sportdryck och en eller två vatten, spriinga lite och sen en gel och lite vatten från ryggan.

När det är ca 3 km kvar ser jag finaste och då gör det ont, riktigt ont. Där, de sista km var det ren vilja och det gick itne fort, inte alls! Sen kom upploppet, lång raksträcka och där borta, där kunde jag skymta ngt vitt med ngt annat svart på; målet! Då fick jag krafter från ngn annan stans och kunde öka lite (ca 800m kvar) och jag ökade konstant och de sista 100 m sprang jag så fort jag kunde. Jag tyckte det gick jätte fort men på filmen som finaste filmade såg jag att jag knappt förflyttade mig... Haha

Min sluttid blev 2.12.49 Min förhoppning var att ligga runt 2 timmar och iaf under 2.10 men det gick inte. Hade inte benen till att göra det snabbare, tyvärr.

Jag och finaste i väntan på tåget  

Jag i min nya frilla i väntan på tåget till maran...

  Så här såg mina tejpade ben ut innan loppet. Tejpade för att motverka benhineinflammation.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha, snart har en hel vecka gått, känns overkligt! Som jag har behövt detta breaket och som jag njutit av att bara vara själv och göra det jag själv vill, livskavlite helt enkelt! Testade crossfit söndagen den 16/2, ett intropass. Det var jobbigt, s...

Jag har efter en stunds velande bestämt mig för att göra om denna bloggen från en mer eller mindre renodlad träningsblogg till en mer hundträningsblogg. Denna bloggen kommer i fortsättningen mestadels handla om hundträning  och Floe. Men även en del ...

Har funderat ett tag på en del saker och konstaterar att ju mer jag kan destu svårare blir det. Önskar ibland att jag var helt okunnig och inte visste ngt så jag bara kunde flyta med liksom. Tänker nu främst på djur. När jag var "liten" tyckte jag at...

Det har hänt en del sedan sist, ska försöka komma ihåg alt och få ner det ordentligt i text på ett vis som gör att jag kommer förstå det om ett år. Sen är det ju kul om de som läser min blogg också förstår vad jag menar! haha   Sedan sist så har ...

Ja, precis så är det, plötsligt händer det! Det som händer nu är att jag efter ca ett års uppehåll bloggar igen. Varför det har varit så dött på bloggandet vet jag inte riktigt, finns 100000 anledningar och samtidigt inga alls. Livet hände? Kan det v...