I dag har jag varit med om bland det mest pinsamma jag har varit med om. JAg skulle prvrida Mickaelas häst eftersom jag ska passa den i tre veckor när hon är på VM i USA med Niclas. Jag var lite nervös eftersom jag har sån himla träningvärk och visste inte hur jag på fullt allvar skulle ta mig upp på hästen. Hade sagt det till M och hon visste men tror inte hon fattade att jag verkligen menade vad jag sa och att jag var uppriktigt orolig över hur det skulle gå.

Det hela slutade med att jag fick en pall, parkerade hästen vid pallen och en annan vänlig själv fick hålla hästen OCH putta  mig i baken. Trots det var det bara precis som jag kom upp hästen. Som tur var stod hon helt stilla och visade sig från sin bästa sida :) Efter ca 20 min skritt kom jag ner i sadeln...

Hästen var som tur var snäll och jätte fin att rida, ska bli kul att se hur det går. Jag ska bara jogga den ngn gång i veckan och inte sitta och harva på ridbanan. Ska bli kul, ser verkligen fram emot det. Fick M till att lova att berätta att jag faktiskt kan komma upp på en häst smidigare i vanliga fall...

I söndags hände det alltså, jag gjorde en halvmara. Helt otroligt. Fattar inte att jag gjort det. Innan jag gjorde det tyckte jag att en halmara lät långt men att 21km lät lite kortare. Nu, så här lite efter tycker jag inte att det låter så långt och är lite lätt besviken över att jag itne gjort en hel mara. Samtidigt VET jag att det inte finns på kartan att jag skulle kunna genom föra en hel mara i den form jag är i dag. Det var ju trots allt ganska precis som jag klarade genomföra en halv...

Det började redan p lördag kväll med uppladdning (den hade visserligen börjat tidigarei veckan men nu gällde det verkligen) och det gick väl så där. Vet inte om jag slarvar lite innan start i ett förösök till att lugna mig själv  med att det inte är så viktigt. Jag åt iaf räkor, chips, ½l läsk osv osv. Kanske inte bästa uppladdningen i matväg oc till det gick jag och la mig sent.

Vaknade och var på G i tid. Åt lite frulle, tog med mig flera måltidsersättningar eftersom jag vet att jag har svårt att äta innan start. Tejpade mina vader och packade väskan sen bar det av till Svågetorp där vi (jag och finaste) väntade p tåget och sen var vi på väg, på riktigt.

Det var lätt att hitta (vi förföljde en annan som skulle springa) och allt ar väldigt välorginiserat. Efter att vi kommit fram och startanmält osv så var det bara att ta det lugnt och försöka äta så mkt som möjligt. Det gick väl så där om vi ska vara helt ärliga... Kom på att jag var tvungen att gå på toa 20 min innan start och det var tidernas kö, då blev jag nervös! Hann precis på toa och sen till finaste för att hämta min väska och de gel som jag skulle äta under loppet.

Starten går och efter ca 4 km vill jag bryta, då börjar det göra ont i låren (har haft småont i dem hela veckan, trots vila). Det tog ganska lång tid för mig att komma in i andra andningen men ngnstans vid 5 km tog jag en gel och drack lite vatten från ryggan och sen kom flytet. När jag kom till milen var känslan, redan här?! (då hade jag sprungit i ganska exakt en timme så det gick inte snabbt...) Då var det bara att rulla på. Jag gick vid varje vätska station för att kunna dricka ur muggarna med vätska som de delade ut. Tog det till vana att drick en sportdryck och en eller två vatten, spriinga lite och sen en gel och lite vatten från ryggan.

När det är ca 3 km kvar ser jag finaste och då gör det ont, riktigt ont. Där, de sista km var det ren vilja och det gick itne fort, inte alls! Sen kom upploppet, lång raksträcka och där borta, där kunde jag skymta ngt vitt med ngt annat svart på; målet! Då fick jag krafter från ngn annan stans och kunde öka lite (ca 800m kvar) och jag ökade konstant och de sista 100 m sprang jag så fort jag kunde. Jag tyckte det gick jätte fort men på filmen som finaste filmade såg jag att jag knappt förflyttade mig... Haha

Min sluttid blev 2.12.49 Min förhoppning var att ligga runt 2 timmar och iaf under 2.10 men det gick inte. Hade inte benen till att göra det snabbare, tyvärr.

Jag och finaste i väntan på tåget  

Jag i min nya frilla i väntan på tåget till maran...

  Så här såg mina tejpade ben ut innan loppet. Tejpade för att motverka benhineinflammation.

Har så blandade känslor just nu, raslös och slö, hungrig/mätt osv osv. Mest har jag nog ångest över att jag inte har hunnit springa i veckan vilket innebär att jag inte har sprungit sen i tisdags förra veckan... Kanske inte bästa upplägget inför en halvmara, men vad göra när tiden inte räcker till?

I morgon är det alltså dags för ett av mina STORA mål detta året, halvmaran. Målet är att genomföra loppet och göra det på två timmar blankt eller mindre. Det innebär ett km tempo på 5min och 45sek. Det borde gå hoppas jag. Som sagt, prio nummer ett är att genomföra själva loppet. Kommer springa med min camelback och har köpt gel att äta under loppet. Hoppas det funkar. Sitter och laddar nu med en ½liter cola och lite chips. Senare blir ddet bakad potatis, gräddfil och räkor. Och chilichoklad.

Nervös inför att inte klara loppet men samtidigt tror jag att jag har det i mig. Kanske inte kommer bli den tiden som jag vill men som sagt prio nummer ett är att ta sig runt och inte gå. Blir förmodligen middag sen på kvällen hos Åsa. Hoppas det, hade varit mysigt och trevligt.

Just det, jag har bestämt mig för att göra klassikerhalvan nästa år. Funderar dock på att tjuvstarta redan nu den 25 och göra lidingöloppet på 15km. Det borde ju inte vara så svårt med tanke på att jag göra milen lätt och förhoppningsvis enhalvmara också ;) Men det är så himla dyrt!!! Lindingöloppet kostar 600 bara startanmälan... Ska ju bli kul  med bensin, övernattning osv till det! Planen är att jag måste hem samma dag så tidigt som möjligt eftersom det är en STOR fightgala i Lund som jag har biljetter till och inte vill missa för några pengar i välrden! (Eller nästan iaf) Räcker med att ajg missar en gala i kväll eftersom jag måste lägga mig tidigt och vara i så bra form som möjligt i morgon.

Mål nästa år (som det ser ut nu)

* Halvklassikern

*Förbättra tiden på min trilopp

*Förbättra tiden på milen så jag gör den på 50 (eller ännu bättre)

*Gå ner i vikt helst 5kg men iaf så nära som möjligt (för att inte ha så mkt vikt att bära på i loppen)

*Försöka hinna rida mer och bli bättre på det

Så det var nog allt vad jag kunde komma på just nu. ja just det, vill lära mig danska också!

Fortsättningen på gårdagen var väldigt speciell. JAg hade som sagt ont i huvudet och det vidarutvecklade sig till ngt migränliknande så jag skyndade hem efter halva dagen. När jagk om hem åt jag lite och sen vilade jag ngn timme och vips var det bara lite yrsel och lite lätt illamående kvar!

Hade en tid hos Raffi i går vid 17 och jag pallrade mig dit. Tänkte att om inte annt kanske han kan släppa lite spänningar i ryggen så att huvudvärken försvinner men icke! Jag berättade att jag gjort tvålopp i förra veckan och att jag ska göra en halvmara på söndag och att jag gått hem från jobbet pga migrän liknande huvudvärk. Jag frågade helt enkelt vilket som var bäst, att gå lös på min redan stumma ben eller att försöka rätta ryggen lite (känner mig sne när jag springer)och han sa att det inte var mkt lönt att ge sig på ryggen om jag ska springa så långt så snart. Halvmaran på söndag i kombo med lite stumma ben gjorde att han gick lös på mina ben. Fy fan vad det gjorde ont!!! Helt galet smärtsamt! Jag brukar ju säga att jag inte har några muskler i benen måste from nu säga att det har jag. Muskler som var fulla av slagg och knutor. Det var nog den mest smärtsamma massagen jag varit med om! Var han än tog så gjorde det ju ont, det var bara en fråga om det skulle göra hysteriskt ont eller bara jävligt ont...

Jaja, han sa tt han fick loss en hel del och efter kändes det bra. Blir en liten jogg i dag eller i morgon och en liten snabb ridning på Mikealas häst sen blir det bara vila inför söndag. Läst ngnstans att om man tränat hårt med mkt mjölksyra tar det upp till 72 (!)timmar innan musklerna återhämtat sig! Med tanke på att jag gjorde nästan tre mil med mjölksyra så känns det som om jag behöver vila och återhämta mig!

Måste skynda mig nu för att hinna till jobbet. I dag hoppas jag inte glömma ngn klass, köra till stallet eller köra förtidigt til jobbet... I dag ska bli en bra dag!

 Denna dagen började helt underbart. Först ringde finastes klocka och 5 min senare ringde min. Allt frid och fröjd. Stanna kvar lite i sängen och pratade innan vi gick upp, jätte mysigt. Sen gick jag upp, kollade mail osv fixade lite frulle och åt i lugn och ro. Sen tittar jag på klockan och ser att nu jävlat måste jag skynda mig, ska köra om 10 min!!! Snabbt upp, tvättar håret hängandes över badkaret och klär mig samtidigt som jag borstar tänderna. Rusar ner i bilen (utan att ha glömt ngt!!!) kör upp ur garaget och ska göra en vänstersväng vid södervärn och reflekterar över hur lite trafik det är, konstigt. Tittar på klockan och ser att jag har tagit fel på tiden... Kört hemifrån 30 min tidigare än planerat! FAN!

Jaja, jag kör och tar ut pengar till Raffi ikväll och bestämmer mig för attköra till jobbet och läsa eller bara softa lite innan jag börjar. Börjar köra och är nästan halvvägs till stallet innan jag märker att jag kört fel... Kommer till jobbet och det gick bra, kommer in hänger av mig mina kläder och märker att migränen är på gång. Ont i ögonen och det flimrar, fan! Ska lägga mig i vilorummet sista 15 min innan jag bröjar och hoppas det hjälper.

Som sagt, detta är bara början av denna dagen, kan ju bli kul att se vad som kommer att hända mer!

I tisdags gjorde jag milen (Iforms lopp)  med Åsa. Det gcick riktigt bra trots att jag måndag kväll var tveksam till om jag skulle kunna genomföra loppet... Jag hade en så enorm träningvärk att jag knappt kunde gå, benen gjorde ont bara vid beröring men som tur var kändes de bättre på tisdag morgon. Jag ställde alltså upp och gjorde milen. Enligt min klocka gjorde jag en bra tid men visste inte riktigt hur bra fören jag såg resultatet. Jag gjorde milen på 53.35min och hamnade på 175:e plats av över 700. Det tycker jag allt att jag kan vara nöjd med! :) (Åsa kom på 15:plats på tiden 44 och lite till)

I dag gjorde jag Christianloppet, dvs cykla från Helsingborg till Malmö. Jag gjorde loppet ihop med Karim som kommit hem från London. I dag är det söndag och om jag fullföljde loppet skulle jag göra ½ tjejklassiker på en vecka (!) vilket bådar gott inför nästa år när målet (förutom trilopp) är att göra tjejklassikern på bra tider.

Jaja, nog om det. VI startade och vi cyklade. Igår hade jag köpt en väska a la camel back för att kunna ha mkt vätska med mig. Jag fyllde min väska med ca 1½-2 liter vatten men när jag började cykla visade det sig att ngt var fel och munstycket läckte vattnet. Detta resulterade i att mina ben blev helt blöta och jag blev kall vilket i sin tur ledde till att jag tömde hela mitt vattenföråd för att inte bli allt för nedkyld... Så jag hade inte ngt vatten, bara ½liter vätska (sportdryck) att förtära på 10 mil cykel. Det bådade inte gott...

Jaja, vi cyklade på och det kändes bra, riktigt bra faktiskt. Efter ca 20  mil började jag få ont av sadeln i underlivet men som tur var släppte det, annars vet jag itne vad jag hade gjort. När vi närmade oss 5-6 mil bestämde vi oss för att stanna till så att jag kunde få i mig lite vatten och en gel som jag hade med. Kort stopp och sen i väg igen. Fram  till nu hade vi en snitt hastighet på 26,5km/h och benen kändes ff förhållandevis friska. Så kom en backe när det var cas 30 km kvar. När backen planade ut och jag började kunna öka farten dog mina ben. De bara la av och började göra ont.

Karim som varit en klippa hela loppet och väntat in mig med jämna mellanrum varhelt frisk i benen och ville köra på men jag kunde inte. Vi höll sälle till det vara ca 10 km kvar då stack han och spurtade i mål. Det gjorde han rätt i. Vid det laget gjorde det gråtont i benen som var fulla me mjölksyra och ingen ork kvar. När jag trampade gjorde det on men när jag bara rullade gjorde det om möjligt ännu ondare. Med all min vilje styrka lyckade jag hålla 20km/h tempo vilket är barnsligt långsamt... I mål hade snitt hastigheten sjunkit till 23.8km/h Sista milen stannade jag vid rödljus osv men det räckte inte, benen skrek om att få vila, jag önskade tom att jag skulle få punktering så att jag skulle kunna få vila lite... Haha

Jag trampade på och jag kom i mål. Väl i mål stod finaste där och väntade vilket var en underbar känsla. Plötsligt gjorde det inte ont längre och allt vara bara lycka. Jag hade tagit  mig i mål och finaste var där och väntade på mig! UNDERBART!

Mitt mål med loppet var att göra det under 5 timmar, gärna runt 4.30 men väl i mål stannade klockan på 4.11 Det var jag överlycklig med, snacka om krossat min förväntningar. På  ett bra sätt då alltså.

Så här flera timmar efter loppet gör kroppen ont, benen ömmar, händerna ömmar (trots jätte bra handskar), nacke och ner mellan skulderna ömmar, rumpmuskulaturen är lite öm (av anstränging inte av sadeln) men det var det värt. Närjag skrev att jag anser detta vara en av mit tlivs största segrar menar jag det med motiveringen att jag ade så ont i slutet men trots det lyckades ta mig i mål, att jag gjort ½ tjejklassiker på mindre än en vecka och att jag gjorde det påp en så pass bra tid. Ja, i dag har varit en bra dag med mkt cykel, underbart väder oc nästan ingen vind. Jag har tom fått min första bonnabränna efter cykel tröja och cykelbyxor. En bonna bränna som jag faktistk är STOLT över!

På åter seende!

Jag har som bekant börjat jobba  på ett nytt jobb och det känns ff mkt bra. Planen är att jag ska öppna min egen avdelning i nästa veckan, ska blil så kul! Har räknat ut att jag ska lära mig ca 90namn och ansikte... Det är en del. Till min stora glädje har jag redan många namn till rätt ansikte :)

Nästa vecka är et även dags för milen här i Malmö, ska bli sååå kul! I dag var jag ute pch sprang med Åsa Lempert som är thaiboxare. Vi gjorde milen och det gick bra. Lite ovant, har ju inte sprungit distans på länge och där till hade jag träningsvärk sen torsdagens cykling... Det var riktigt kul att springa med Åsa, vi pratade en hel del (mest hon) och det gick förhållandevis lätt att springa. I dag fick jag ytterligare en gång bekräftat att min klocka och grej på foten inte riktigt stämmer. Enligt den skulle jag gjort 11.5 kkm på 1.04 det är bara det att jag inte gjort 11.5, jag har på sin höjd gjort 10.5.  Känns lite surt med en sån "glädjeklocka", det tyder ju bara att jag inte springer så fort som jag trott... SURT! jaja, nu är det bara att ta nya tag och vila fram till tisdag då det är på allvar :) Till min förvåning var jag inte trött när jag kom i mål även om benen började göra ont och var ömma så ändes det som att jag skulle kunna göra ngn km till. Dock inte öka tempot. Förstår inte varför det blir så.

I torsdags var jag ute med klubben och cyklade, har bestämt mig för att gå med och börja cykla lite mer regelbundet med dem. Vi gjorde en runda på 5.3mil och det kändes jätte bra. Var galet trött i slutet men otroligt nöjd när jag kom i "mål". Är så glad och tacksam över hur trelliga de är i klubben och hur väl de tar hand om mig. Alla kommer med så mkt råd och tips de kan och är så måna om att det ska vara bra för mig. Känns tryggt. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna det som att jag sackar gruppen och att de vill cykla på lite mer ordentligt... Men va fan, jag är nybörjare och det skäms jag inte föratt säga, tvärt om! Jag säger det genast och ber om hjälp när det är ngt som jag undrar över.

Har nu tränat varje dag minst ett pass om dagen i över en vecka så nu blir det vila till tisdag, sen ett cykelpass på torsdag kanske och på söndag nästa veckan blir det cykellopp mellan helsiingborg och Malmö! Det ska bli riktigt roligt! Kommer göra det tillsammans med Karim, mysigt! Sen blir det mkt vila och bara ett eller max två lätta löppass för söndagen den 12 sept är det dags för mig att göra en halvmara. DET ska bli spännande! Ett av de stora målen med året träning! Längtar längtar längtar. Nervöst, nervöst, nervöst... Men nu har jag iaf fått en löpkompis som piskar mig med hästlängder och får därmed agera draghjälp och komma med träningsråd. Det känns bra och tryggt.

Nu ska jag betala räkningar och än en gång kolla upp triklubbar och sen gå med i en klubb så jag får lite mer målinriktad träning. Nervöst och spännande på samma gång.

I dag har jag haft min tredje dag på nya jobbet och andra dagen med kidsen. Det känns bra, tror det kan bli bra. Barnen är från många olika nationaliteter men de flesta pratar riktigt bra svenska och förstår allt man säger. Skönt, var lite rädd för att det skulle vara stora luckor i svenskan men icke! Vidare verkar mina kolleger vara bra, gillar de flesta. Kan nog inte komma på ngn som jag inte gillar faktiskt. En del gillar jag riktigt mkt oc kan vara elt avslappnad med andra försöker jag lära känna och komma underfund med. Men det kommer blir bra, det känns bra det här.

I dag hade jag möte med de lärarna som jag kommer att arbeta med när jag är i klass. Kommer att arbeta med två ettor och lägga riktigt mkt timmar med dem, nästan hela dagar (dock inte måndagar eftersom det är en hel dag med planering...)! I dag frågade lärarna lite försiktigt hur jag ville ha det, vad jag ville göra när jag hade halvklass, vad jag var intresserad av osv. JAg sa som det var att jag har dubbel behörighet och har matematik som huvuämne, NO en termin och engelska och historia som sidoämne. Jag sa att jag gärna var ute så mkt som möjligt, att jag ville att de skulle trycka på att barnen skulle ha ordentliga kläder och stövlar så att de kan vara ute när det är kallt och när det regnar. JAg berättade att jag gärna hade matematik och NO inbakat i varandra, dock ingen läroboksundervisning. Min dröm är att leka in lärdom, att eleverna ska få känna, smaka och uppleva matematiken och NO, att det ska de se hur mkt och ofta vi andvänder oss av dessa viktiga ämnen i vår vardag. Att jag gärna gör experiment och att jag vill ha högläsning och egen samling, att jag vill kunna få göra på mitt sätt. Fast att jag vill göra det på mitt sätt sa jag inte men tror det framgick iaf. Till min enorma glädje (och lättnad) verkade de gilla mitt förslag och var jätte glad för att jag ville göra det praktiska och vara ute och röra på mig och aktivera eleverna fysiskt. Helt galet underbart!

Vidare har jag börjat att städa och gå igenom mina skåp på "min" avdelning, på "mitt" fritids. Där finns mkt skräp som måste sorteras, en del riktigt fina och bra saker som jag kommer att kunna andvända mig av i min verksamhet. Det känns bra.

Pratade med min biträdande rektor i dag (som är en av dem som jag verkligen gillar) och hon berättade att lärarna i ettorna var så glada för att de fick arbeta med mig och så glada över att jag ville lägga upp arbetet så som jag ville! Jag bara skrattade och sa: Vad bra, för jag ser det som att  jag vinner på det. Jag får bara göra det roliga, plocka russinen från kakan... Helt galet vilken tur! Dessutom har jag lyckats förhandla till mig att alltid äta med kidsen (eller iaf tis-fre) vilket innebär att jag inte måste komma ihåg att ta med mig mat, skönt!

Jag måste köpa en ordentlig regnjacka, helst en i goretex, eftersom jag kommer att vara ute mellan 8- 1215 (minus 20 min på fm) två dagar i veckan och samma tider minus en timme gymnastik. Gymnastiken är för övrigt det enda som jag inte är överbegejstrad över att vara med på, men det rör sig om två klocktimmar i vceckan. Det ska jag nog över leva...

I dag var jag uppe tidigt och sprang en liten runda på morgonen innan jobb och så har jag tränat i kväll. Gjorde en timme på cykel på gymmet och sen direkt upp på löpbandet och gjorde en km sen hem där Finaste gjort mat till mig. Hon är allt bra hon! ( Anledningen till att jag inte sprang längre vara för att jag bara ville komma över känslan av att cykla i benen när jag sprang. Var ganska skakig när jag gick av cykeln, pressade mig ganska hårt. Var uppe i 204 slag/min!!! Det är 107% av min maxpuls! haha Det tycker jag är kul! Vad som för övrigt är bra är min vilopuls. Den är numera nera på 47 och stundtals är den nere och vänder på 44... DET är bra! Kondis har jag, nu gäller det bara att lära mig cykla och bli snabb på cykel, löpning och simning. Tja, på växlingarna också för den delen. Kan nog summera det hela med att jag nu bara ska bli snabbare på alla triathlondelarna ;)

Men det kommer. Just nu ser jag ljust på framtiden. Det här kan bli bra det här!