Sitter här hemma hos Finaste och ska skriva lite tänkte jag. Har tagit nästan 15 min att komma hit så jag kan skriva så nu har jag nästan tappat sugen lite.

Hennes kök är äntligen färdig renoverat och det blev faktiskt riktigt bra! Älskar spishällen som är induktion och med "plattor" som känner av hur stor grytan är och anpassar sig efter det! Smart tycker jag faktiskt :) Köket är stort med många ljusa och bra arbetsytor vilket passar mig perfekt!Ser fram emot att flytta in i köket på riktigt med alla saker.Det är fortfarande en bit till innan det är helt inflyttat.

Denna helgen har vi lånat Lajka av Caisa och det är underbat! Älskar den hunden! Bor man på landet ska man ha hund, så är det bara tycker jag. Nu ska det bara stängslas upp orentligt så att vi kan öppna dörren och sen bara släppa ut hunden så man inte behöver gå ut och gå varje gång :) Men det är minst sagt DYRT med stängsel!

Detta är tänkt som en liten tillbaka blick på året som gick även om detta inlägget har visserligen bara handlat om vad som hänt nu i helgen men nu kommer året!

Den 9januari 2010 träffade jag Finaste för första gången. Det var ett möte som jag förmodligen aldrig kommer glömma! Vi har haft ett underbart år tillsammans och jag är ff lika kär som innan om inte mer faktiskt.  Vi har det bra och vi har gjort en hel del tillsammans under året som gick. Vi har varit och tittat på ett antal Thaiboxningsfighter och galer, Finaste har gjort tre fighter med tre tillhörande vinster!

Vi har även eller nä, jag har gjort starter och vid min sida har Finaste varit vid varje start och peppat och stöttat. Jag har i år gjort två tre starter, två cykellopp och en halvmara. Galet när man tänker på det. Jag har å andra sidan varit med henne på alla hennes fighter, nervös som ett as har jag varit.... Är nog nästan lika trött som hon efter hennes fighter! Haha Jag har även gjort hennes hår inför alla hennes fighter...

Jag har året som gått tagit min examen och arbetat hela vårterminen i Lomma och det var super! Trivdes verkligen bra men fick inte fulltid när de erbjöd mig förlänging så jag sökte mig vidare och fick  fast jobb, full tid, i Oxie som fritidspedagog. Om jag trivdes i Lomma är det inget mot vad jag gör nu i Oxie! Har förmodligen värlens bästa kollegier och riktigt bra elever. Stundtals har det varti riktigt riktigt tufft, jag har varit på väg att krascha men då har mina underbar kollegier varit där, stöttat, puchat och kommit med råd och då har jag klarat ytterligare en dag. Dessutom har jag en fantastisk närmsta chef som ALLTID har tagit sig tid att lyssna, stötta och hjälpa. Det är få förunnat att hamna på ett ställe där man blir så väl emottagen och där det inte är ett spel för gallerian utan verkligen omtanke och uppriktig glädje som delas med de andra. Är oerhört tacksam för att få vara emd och uppleva det.

Under hösten som gick så tog jag kontakt med Oskar Lavesson som hjälper mig med min träning. Han har hjälpt mig med att lägga upp en grov skiss på hur jag ska träna samt gjort personligt träningsschema till mig. Det känns såååå bra att ha ngn som kan att förlita sig på! Oskar är inte bara en tränare han är även ngn som mer eller mindre medvetet pressar mig att bruka allvar hela tiden och han kommer dessutom med goda råd när helst jag behver det. I och med att jag faktiskt betalar för hans kunskaper och schema gör det att jag är för snål för att inte följa det så noga jag kan! Som det känns justn u kommer detta samarbete att vara länge. Hoppas det iaf.

Vidare har jga förmodligen aldrig varit så skadad och sjuk som jag har varit detta året. Förmodligen för att jag bytt skola två gånger året som gick och jag har tränat hårt, enligt Oskar för hårt... Men vad gör det när jag faktiskt gjort det med glädje?! Nu räknar jag med att inte var sjuk eller skadad mer. Nu är det träning som gäller! Pga träningen och tidsbrist har jag bestämt mig för att lägga ridningen på hyllan och än så länge känns det jätte bra. Kan visserligen sakna att vara i stallet och mysa/fixa/trixa och förbereda inför tävlingar, men hästskötare kan man vara hela livet. På det yrket finns mig veterligen inte ngn åldergräns! Och att älska hästar finns det garanterat inte ngn åldersgräns...

En riktigt tråkig sak har dock hänt under 2010. Jag tvingades avliva min stora kärlek och vän. Shellac. Han finns inte mer och det gör ont. Är förvånad över hur ont det faktiskt gör fortfarande.Inte mött ngn hund som ens är i närheten av att kunna jämföra sig med honom. Den som är närmst är Laika...

Det har, summerat, varit över lag ett väldigt bra år. Ett år med många nya bekantskaper och vänner, nya utmaningar och glädje ämnen. Utmaningar inför 2011 är att göra klassikerhalvan, göra fler trilopp och debutera på OSdistans i triathlon. Och fortsätta vara lycklig med Finaste och bygga vidare på vårt liv tillsammans.